10 av- och påhopp x 5 i Zeven!

Foto: Christopher Jobb

En snabbvisit till Zeven och tillbaka, inklusive lerinpackning och förstklassig teknikträning. Det blev en 38:e plats, vilket får ses som klart godkänt efter omständigheterna. Bättre än i Danmark förra helgen, samtidigt som det var fler på startlinjen denna helg.  Dessutom en positiv trend i loppet. Ett varv till och placeringen hade blivit ytterligare lite bättre. Framförallt var det roligt att köra. Enormt slitigt, trodde jag skulle avlida tidvis, men roligt. Man blir sporrad när man plockar placeringar ända till slutet.

Själv var jag länge inställd på att tävlingen skulle vara på söndagen. Världscuper brukar vara på söndagar. Det visade sig till min förskräckelse att den var på lördagen, så det blev lite fel i min planering, då jag var inbokad på jobb på torsdagskvällen, när jag hade behövt åka då. Så det blev att åka ned tidigt på fredagen istället. Zeven ligger 6-7 mil utanför Hamburg, så det är inte jättelångt, men trafiken kan vara massiv om man har otur. Nu var det ju tur att jag kört i Zeven innan förra året, så jag bestämde mig för att enbart köra banan på tävlingsdagens morgon. På så sätt slapp jag också lite arbete med cykeln på fredagskvällen. När man gör en sån resa själv är varje uns av energi och tid man kan spara guld värt. Hade tur och fick hjälp av Björn Eriksson att hämta nummerlappen och gå på Team Managers möte. Därmed var ytterligare energi sparad.

Banan i Zeven var väldigt snabb och torr förra året. I år var det totalt annorlunda. Det var sjöblött och bitivs tungkört. Körde två varv på morgonen innan juniorernas race. Lera större delen av banan. Försökte rengöra cykeln så bra det gick. Den blev smutsig igen så fort jag hoppade upp och skulle cykla, eftersom jag själv var genomlerig. Jag borde gått med cykeln, men vi fick parkera 2 km från banan så det var inget alternativ. På världscupstävlingar tar de för givet att åkarna har husbil med toa, mekaniker och egna tvättmöjligheter med vatten, så det är inte så lätt när man inte har sånt. Timmarna innan start gick åt till att hålla sig varm och fixa cyklarna. Hade bra nytta av min Dryrobe där i bilen, ett oerhört praktiskt plagg när det är 2 grader varmt ute och man ska eller har tävlat.

På racet gjorde Olof Abrahamsson från Art V en heroisk insats och stod i Materiaalpost. Stort tack för det!
Fick en hyfsad start, och lyckades undvika den nästan obligatoriska startkrachen i första kurvan. Blev lite uppehållen, men klarade mig helskinnad. Mycket löpning på första varvet, upplevde att det var slitigt men gick långsamt. Efterhand kändes det dock bättre och jag plockade placeringar på varje varv. Kändes som det var mer löpning än cykling på varvet, men antagligen var det inte det. Ska försöka räkna ut hur stor andel som var löpning och cykling per varv. Räknade ut att det var 9-10 av och påhopp per varv och 5 varv, så totalt ungefär 50 gånger fick jag öva på det under strax under en timme. Fick ytterligare bevis på att jag springer snabbare när jag INTE slänger upp cykeln på axeln, sprang bokstavligt om folk genom att istället ha den bredvid mig. Man får tycka vad man vill om den tekniken, jag vet att jag är snabbare och får mindre ont i ryggen på det sättet. Jag väljer det snabbaste alternativet före det snyggaste. I princip tjänar jag bara på att ha cykeln på axeln i de branta slänterna, då det ger bättre balans.

Det blev ovanligt lång tävlingstid, de vann på 51 minuter, ca 10 minuter längre än veckan innan. För mig kändes det som att jag hade haft fördel av att det var ett varv till. Jag plockade mycket på slutet och hade troligen kommit ikapp ytterligare 2-3 till om det varit lite längre. Själv är jag för att vi ska köra lika länge som herrarna, det funkar ju uppenbarligen bra på XCO så varför inte?
Tycker att det var en mycket bättre känsla i kroppen jämfört med veckan innan. Jag upplever att just cyclocross funkar jag bäst om jag tävlar rätt mycket och ofta, nu har jag inte gjort det denna säsong och då tar det några race innan man får fart på kroppen. Sen passar lite jobbigare, tungkörda förhållanden mig bättre än om det bara är platt och lättkört. En rolig jämförelse: förra året var mitt snabbaste varv i Zeven 7.46, i år var det snabbaste varvet 11.25. Några mindre ändringar på varvet men detta var både lättare och svårare så de tar ut varandra. 3 och en halv minut bara beroende på att underlaget var lerigt. Lite intressant är det.

Tyvärr fastnade jag inte så mycket på bild verkar det som. Hoppas på lite fler episka bilder.

Efter racet blev det hemåkning direkt, så jag kom hem vid midnatt. Dagen efter ägnades åt cykel och klädvård plus ett besök på Voidcrossen. Markus körde och jag åt bullar. Var själv för trött efter tävlingen och bilåkningen för att köra och dessutom behövde cyklarna extra kärlek. Den sandiga och gräsiga leran från Zeven sliter verkligen på materialet.

Idag har jag roat mig med sjukgymnastbesök på morgonen för att försöka få en ny bedömning med min besvärande höft/säte. Det var bra att gå nu efter en så hård tävling när området var extra retat. Ska skriva en egenremiss för att försöka få en MR röntgen, vilket kommer ta (ljusår att få göra) och vi ska samtidigt jobba med rehab. Skam den som ger sig!

Danmark tur och retur inklusive dopingtest.

Så här såg banan ut -innan den blev uppkörd.

Så har jag kollat in 2019 års VM-bana in Bogense. Det var dejligt så klart, men kallt.
Anlände till ett litet bed and breakfast mitt ute på landsbygden på fredag kväll, som visade sig redan vara invaderat av cyclocross-svenskar. Gött!
Alltid spännande att se nya banor och speciellt när det vankas ett kommande VM. Riktigt kul att se så många svenskar på plats med. Det är viktigt att ta chansen och ta reda på vad som komma skall om man tänkt sig köra det framtida VM:et. Danmark har alltid gjort fina mtb och cyclocrossbanor. Banan i Bogense var helt ok och bitvis väldigt teknisk med de branta slänterna upp och ned som jag knappt tog mig upp för. Men jag blev ändå lite besviken på banan, hade hoppats på lite mer upp och ned och variation, men det är väl främst för att det passar mig och mina egenskaper som cyklist bättre.
Förutom slänterna som nästan ingen cyklade vare sig upp eller ned, (eller jo såg att Van der Poel cyklade upp på ett ställe det det inte gick att cykla upp, men han räknas inte...) var den helt platt. Jag är inte känd som en plattkörare av rang direkt. Man ska dock inte klaga på banan, den är vad den är.

Tycker att racet gick ok men lyckades inte imponera på mig själv. Jag tog mig i mål, blev inte varvad, kom inte sist, men placeringen var inget att hurra för alls. Tekniskt sett kände jag att det var bra förutom några misstag, men kliven i slänterna tog ut sin rätt och jag var rätt stum. På grund av rygg/höftskadan har jag inte kunnat träna så mycket slänt, då tar det ut sin rätt. Det största missödet var väl att jag tog av mig benvärmarna. Hade tänkt ha dem på, för jag är frusen om benen, men så tänkte jag att det var bättre utan. Jag frös om benen. Inte bra. Nästa gång gör jag som jag har tänkt från början och slipper förhoppningsvis tänka på att jag fryser.

Jag hade dock kul. Det kändes kul att tävla och bli stum igen även om resultatet inte var nån höjdare. Det var många som hejade, svenskar och danskar stort tack för det. Det värmde verkligen.

Vid målgång blev jag förvånande nog kallad till dopinkontroll. Så blev det med den nedvarvningen, cykeltvätten och titten på herrarnas race. När jag var klar var det ett varv kvar av herrarnas race, så jag valde att dra på mig kläder och åka hem istället för att titta. Jag tycker givetvis att man bör och att det är bra att det testas mer än de allra bästa. Men just där och då, blir det ett stort jobbigt hinder man fryser och är smutsig. Då och få får man ta det för en ren sport. En positiv grej är att dopingkontrollanter brukar vara väldigt sociala och trevliga.

Hemresan gick bra, förutom att det blåste som fasen på stora beltbron. Hemma strax efter 21-tiden. Duschade då efter racet (det är så härligt att låta svett och lera torka in!!) Middag strax efter 22. Cykeltvätt får ske idag. Det är en utmaning att klara av en världscup själv, man får göra så gott man kan helt enkelt.
Som tur var hade jag hjälp i depån och starten av fam. Johanson. Stort tack för det Pajjen och Ulrika, vilken räddning!

Nu ska jag återhämta mig till nästa race på lördag.

Från värmländsk frost till dansk lera, om jag får be.

Ursäkta mitt långsambloggande, men har inte varit inspirerad till att skriva. Har i vanlig ordning tränat på och jobbat. Inga nya rekord slagna, jo förresten ett i marklyft på 72,5kg. Kanske inte så mycket att skryta om, men Mackan, som kör på samma vikter skulle behöva köra ungefär 95kg för att få samma styrka i förhållande till vikt. Målet är just nu att orka 80 kg. Benmässigt är det inga problem, men mitt grepp behöver tränas upp, så jag orkar hålla vikten, sen vill jag ha så bra teknik som möjligt. Har kört bänkpress med, mest för skojs skull och kan meddela att min överkropp är knappt hälften så stark som underkroppen. Häpp!

Nu har jag varit i Karlstad i några dagar, eftersom syrran åkt till Kanarieöarna och möttes där av i alla fall en fin frostig dag. Det gör så mycket att få lite sol på sig i november.  Jag kan leva med några minus och hårtdpackad stig och väg att cykla på. Dock så var det rätt halt i går. Is är något jag ogillar att cykla på. I morse vaknade Karlstad till ett tunt snötäcke. Det var fint, men sen blev det snöblandat och inte fullt så kul. 

I helgen ska jag räjsa cyclocross i Danska Bogense. Det ska bli riktigt skoj och spännande och se vad de har hittat på i banväg. Hoppas på nåt i Kronborgstil och lite lera på det. I år är det världscup för att 2019 arrangera VM på samma bana. Det är dock inte första gången Danskarna är värd för ett VM i cyclocross, 1998 var senaste gången och om inte jag minns fel har det haft det ännu längre tillbaka med. 

Nära ögat!

Ibland är man riktigt tacksam för svensk sjukvård. Ni som läst bloggen vet ju om det där med ögoninflammationen. Den blev bättre på några dagar och ögat var inte rött länge, men kändes som om något skavde. Det värsta var dock att jag börjat se suddigt på ögat efter inflammationen. Det blev ingen förbättring vare sig med eller utan linser. Körde ju crossen i Malmö, vilket fungerade ok även om jag inte såg optimalt. Tänkte att det skulle gå över. Det blev dock inte bättre, så jag ringde till vårdcentralen i tisdag för att fråga om råd och det tyckte att jag skulle be en optiker titta på det innan jag sökte sjukvård, sagt och gjort ringde till Synsam och fick tid på onsdagen. Vid synkollen visade det sig att det inte gick att få nån skärpa i ögat, vilken styrka som än provades. Det var väldigt stor skillnad på höger och vänster öga. Jag såg knappt de stora bokstäverna med högerögat. Vänster låg på -1,25. Optikern skickade en snabbremiss till Ögonakuten i Mölndal och jag fick komma redan idag kl 8.00

Själv blev jag ju väldigt orolig eftersom jag (så klart) googlat ögoninfektioner och läst att vissa typer, med de symtom jag hade, kunde ge nedsatt syn för alltid. Väl på Ögonakuten fick jag vänta lite innan jag blev undersökt av läkare. Det visade sig att jag har/hade haft hornhinneinflammation och att den suddiga synen berodde på det. I allvarliga fall av hornhinneinflammation kan det bildas ärr på hornhinnan och synen kan bli nedsatt för alltid. Nu verkade det inte vara allvarligt och synen kommer troligtvis bli bra igen. Fick tre olika sorters antibiotika i form av ögondroppar och salva, som ska tas i två veckor. Dessutom får jag inte ha nån lins i ögat på 6 veckor.  Svensk sjukvård när den fungerar är den i världsklass. Jag betalade 75kr (!!) totalt eftersom jag har frikort. Det hela tog ca 2 timmar.  Vi slapp dessutom parkeringsböter, trots att Mackan glömde betala. Lucky day!

Det hela firades med en finfika på Fratelli Gridelli.

Jag är så oerhört lättad och full av förhoppning om att synen ska bli 100% igen. Synen är ett viktigt sinne för alla så klart. För min del tänker jag främst på mitt jobb med webb och grafik, där jag måste se bra, mitt målande, där jag måste se detaljer och min cykling där synen kan vara avgörande för bedömning av avstånd, tekniska svårigheter etc.

Så ta hand om era ögon. Själv funderar jag på att investera i ett par coola glasögon, så man ser lite smart ut.