torsdag 29 september 2011

Dagens Outfit!

Eftersom jag blev rätt ledsen när jag fick veta att min CX-hoj inte hade lust att bli svensk, i alla fall  behagar den inte att dyka upp än på några månader, tröstade jag mig med att köra lite på den lånade freeridehojen istället. Det blev nedför det vi kallar "Bullspåret" några gånger på förmiddagen innan jag drog iväg till jobbet på SportSpec. Jobbigast var ju givetvis att dra upp cykeln på berget. Den väger ju minst dubbelt så mycket som min XC-hoj.
Eftersom jag inte har några skydd eller kläder med det rätta suket för ändamålet, blev det till att låna Mackans Mavic-kläder istället. Shortsen fick nålas in med säkerhetsnålar och tröjan var aningen för lång i ärmarna, men det får väl duga så länge!  
Sen gäller det ju att träna på den rätta hållningen och attityden också, så man inte blir utskrattad av kidsen.

söndag 25 september 2011

Solig säsongsavslutning med kravallstaket, höns och kaniner!

Nedför en av de snabba branterna. Tur att man har sina X-Kross så ingen ser min rädda uppsyn jag ofta har,
även om jag inte är rädd.. Foto: Martin Romeijn Mer bilder här!

Det blev en 9: e plats på dagens race. Innan racet tänkte jag att jag skulle vara nöjd med en topp 10-placering, med tanke på motstånd och form, så placeringen får väl ses som godkänd, även om jag så här i efterhand tycker att den faktiskt kunde varit lite bättre, men det vill man väl alltid så länge man inte vinner?
Banan var hård, främst på grund av att den var snustorr och supersnabb, med korta uppförs- utförslöpor och snabba kurvor.  På träningen dagen innan stötte vi på både katter, kaniner och höns, vilka verkade helt oberörda av att det cyklades på deras domäner. Höll faktiskt på att köra över en liten kanin som satt och åt gräs mitt på banan, men jag hann som tur var att väja i sista sekund.  Hade varit tråkigt annars.

Jag fick en ganska dålig start men kunde köra om successivt. På andra varvet ser jag plötsligt att det står ett kravallstaket mitt där jag trodde att banan gick och tänker att jag måste fått hjärnsläpp och glömt hur banan gick. Funktionären vid staketet säger ingenting, men står också där jag tänkt cykla, så jag svänger och kommer in på en annan del av banan och möter en tjej som kommer farande utför. Först då börjar funktionärerna reagera och ropa att jag kört fel. Det kunde gått illa om vi krockat. Förutom det, blir jag omkörd av två cyklister. Blir givetvis arg och skriker fula ord som inte kan skrivas här,  till funktionärerna. Inte så moget kanske, men i stridens hetta är man inte alltid så smart. På varv 4 av 6 kändes det som om jag skulle dö av trötthet och jag ser att en tjej är på väg ikapp mig. Lyckas dock utöka avståndet på sista varvet genom att verkligen pressa mig och kommer nästan ikapp framförvarande tjej istället. Tyvärr var jag helt slut sista kilometern så jag kom inte ikapp, men blev i alla fall inte ikappåkt. Vann gjorde Nathalie Schneitter från Schweiz, så motståndet var det inget fel på denna gång…Fler resultat här!
r
Är glad över att jag än en gång fick lite support av Belgiska Team Scott Goeman En eloge till detta team, som alltid erbjuder sig att langa mm när jag är ensam och tävlar i Belgien eller Holland. Jag gillar verkligen inte att be om hjälp, så vid andra tillfällen har jag körd med en stor flaska hela loppet, eller ställt ut flaskor i langningszonen som jag stannat och bytt själv. Det hade funkat i dag också, men något av alternativen är givetvis inte optimala. Men vad gör man?

Även om banan var fin i sig och arrangemanget bra som helhet, var säkerheten inte så bra som den borde vara på en så pass stor tävling. Förutom incidenten ovan höll jag även på att köra över en gubbe som försökt ta sig upp för en brant slänt, samtidigt som jag skulle köra ned för samma branta slänt. På ett annat ställe kom två tjejer gåendes mitt i banan och irrade omkring värre än hönsen när de märkte att det kom cyklister där de gick. På inget av dessa ställen var det bandat, eller avspärrat, viket det borde vara. De som inte cyklar måste ju också veta hur banan går. Det är under all kritik.

Nu är min långa mtb-säsong i alla fall över för denna gång och jag ska passa på att träna annat ett tag!

fredag 23 september 2011

På plats!

Så var jag på plats i Nederländerna, för att köra säsongens sista MTB-race, en C1:a som också tydligen är BeNeLux-iska mästerskapen. Jag har inkvarterat mig på ett boende i Waddinxveen (uttala det om ni kan!) ca 20-30 minuters bilfärd från tävlingen, som ligger vid något så exotiskt som en innomhusskidbacke.
När jag var förbi en kort stund vid tävlingsområdet idag, kom det en massa sidklädda människor, som var på väg IN i kylan. Kändes något annorlunda, faktiskt.
Banan är också känd bland holländska cyklister för att vara DEN backiga banan i landet. Alla andra tävlingar innehåller max 20 höjdmeters klättring per varv, vilket inte på något sätt innebär att de är mindre jobbiga än en kuperad bana, tvärt om, i alla fall för min del.

Lite mer intressant är det att befinna sig inte lång från en av konstens stora mästares stad, Delft. 1600-talskonstnären Jan Vermeer lite av en magiker då det gällde att skapa detaljrika, realistiska målningar genom sitt sätt att återge ljus och skugga, men också sättet att arrangera bilderna.

Vermeer: Flicka med pärlörhänge.

Hade jag haft tid hade jag taigt mig till Vermeercentret i Delft och passat på att njuta lite av hans målningar, men i morgin finns inte riktigt tiden och på söndag är det ju race. Så, nästa gång kanske..?

Förutom det förundras jag åter en gång över hur det holländska språket låter. Så bekant, men ändå inte. Ibland som svenska och i bland som något helt annat.

torsdag 22 september 2011

Så!


Nu har jag plötsligt fått låna en cykel med liiiite mer slaglängd än vad jag är van vid.
Det fattas bara lite skydd, sen är det väl bara att ösa på utför och förhoppningsvis också utanför konfortzonen.
Innan dess blir det dock en liten weekendtrip till Nederländerna och lite XC-cykling innan tävlingssäsongen på mtb är slut för min del. Letade förresten rätt länge efter mitt pass och fick lite småpanik innan jag hittade det. Det låg inkilat bland bilder och teckningar som ligger i en hög i lägenheten. Undrar hur och varför det hamnat där? Och hur jag överhuvudtaget kom på att jag skulle leta i just den högen?

söndag 18 september 2011

2:a i Köpenhamn

Foto: http://www.jensigne.dk/

Idag blev det en 2:a plats i Köpenhamn och sista deltävlingen i Apfossliga  Vann gjorde Annika Landvald, inte helt oväntat. Banan var i som vanligt så fin som de brukar vara i Danmark, branta stigningar och utförslöpor och en massa rötter. Stor fördel om man hade kört många varv på banan, då det hela tiden fanns många olika spår att välja, men jag hann ju bara ett innan start, så det blev att göra det bästa av situationen.

 På uppvärmningen kändes det helkasst, benen var sega och jag var ofokuserad och körde in i varenda liten rot. Släppte ut lite luft ur däcken och det visade sig vara ett bra tilltag. Under racet kändes det desto bättre och det roligaste, benen minst dubbelt så bra som förra helgen i Norge. Efter halva racet blev väldigt mörkt i skogen skogen, på sina ställen var det svårt att se och efter ett tag kom regnet, vilket gjorde sista varvet halt på sina ställen och man fick springa på ställen man tidigare inte behövt springa.

Själv lyckade jag göra en totalt onödig vurpa i sista branta utförslöpan innan mål, på grund av att jag började tänka på att jag snart var i mål och slutade fokusera på banan. "Det är inte slut förrän det är slut", får bli dagens lärdom.

Förutom 2:a platsen blev jag 3:a i cupen, vilket får ses som en stor bonus. Det var tätt i toppen det skilde bara 20 poäng till seger och Annika, som var 2:a, och jag hade samma poäng. En seger mer gav henne 2:a platsen.

lördag 17 september 2011

Österlenstopp..


Det belv ett snabbt stopp hos mor och far på Österlen innan vidare färd till Köpenhamn och sista racet i Apfossligan. Dagen innan den stora händelsen landsvägs-VM drar igång. Lite synd att det inte var samma helg. Alltid nice att komma ned på hösten, då vindruvorna börjar bli klara i deras trädgård...
Pappa funderar på hur svamparna tänker..


Idag blev det i alla fall en tur till skogs med svampplock tillsammans med far. Vi hittade lite svamp här och var, men inte direkt jättemycket. Till slut bestämde vi oss för att åka hem och på stigen tillbaka till bilen hittade jag plötsligt något som lyste gult i ett snår, "på helt fel ställe" enligt pappa.  Det visade sig vara i jättemånga och jättestora kantareller, så vi fick vänta med att åka hem.
Dagens skörd ser ni nedan...


I morgon blir det fullt ös medvetslös på en bana som jag inte vet så mycket om , men har hört att den ska vara hård och teknisk. Det blir skoj, med ny hjälm och allt!

onsdag 14 september 2011

15 minuter..

är summan av dagens träningstid idag. Träningsformen var löpning och eftersom det var mitt tredje löp-pass under augusti-september blev det inte längre än så. Under löpturen kom jag och tänka på att jag faktiskt inte är någon löpare längre, utan en joggare. En ganska så väsentlig skillnad. Jag hoppas dock att kroppen ska hålla så pass bra så att det kan bli något som kan kallas löpning längre fram i vinter.

Många som inte tränar brukar bli väldigt förvånade när jag berättar att jag börjar dra igång löpningen med 5-10 minuters pass. "Du som är så vältränad" -brukar de utbrista. Och ja, det är jag kanske när det gäller just cykling, men inte när det gäller annat. Bara för att man är bra på en uthållighetssport behöver ju inte det innebära att man är bra på alla andra uthållighetssporter, även dom det skulle vara väldigt skoj om det var så! Och bara för att man för femton år sedan sprang hyfsat snabbt, betyder ju inte det att man gör det nu.
Löpning och cykling är verkligen väldigt olika, men jag tror att det är bra för kroppen och inte minst knoppen att göra lite andra träningsformer.

   

tisdag 13 september 2011

Saker man inte vill göra som spinninginstruktör...


Ok, jag försöker inte klaga i onödan och jag gillar oftast mitt jobb som spinninginstruktör men idag var det inte så bra eller så inspirerade.

När man i sista sekund hoppar in och vickar en spinningklass på ett gym man egentligen inte jobbar på, vill man inte...
- Först ägna 10 minuter åt att ställa rätt alla spinningcyklar som står inknuffade i ett hörn av spinningsalen, för att de som ska gå på klassen ska slippa sitta på varandra. Tänkte de att jag skule fakturera extra för den tiden, eller skulle det vara nån slags goodwill??

- Därefter springa runt och leta efter headsetet som "ingen" vet var det är eller om det ens fungerar eller vem som hade det sist för den delen. Om ingen på anläggningen vet, hur ska då jag kunna veta?

- Bli bemött av "fråga inte mig, jag bryr mig inte-attityden" från den som är ansvarig på anläggningen. Det som sker på anläggningen och definitivt det som inte fungerar på den, borde väl vara det som denne person ska bry sig om?

Det är vid sådana här tillfällen jag är glad över att jag jobbar på ställen där man är noggrann och har koll.

måndag 12 september 2011

Take a smile...

När jag kom hemcyklandes från jobbet och var lite trött och sur på att återigen blivit genomblöt på grund av allt ösregn, upptäckte jag en lapp uppsatt på dörren till innergården. "Take a smile".  Jag har annars inte så mycket till övers mot lappar som sätts upp i hur som hellst, men denna var ju  helt oemotståndlig, för att inte tala om vilken tajming. Givetvis tog jag en lapp!

Vem det nu var som satte upp den, tack det var dagens höjdpunkt, resten av kvällen avverkades med ett leende!

söndag 11 september 2011

3:dje plats och Ultrasega ben

Igår var det en riktigt tung dag i Norska Halden för min del. Jag slutade på 3:e plats, efter att ha legat 2:a fram till sista varvet. Jag kände mig väldigt sliten, men körde ändå hyfsat i tre varv och sen gick det knappt framåt och jag tappade en massa tid. Det brukar ofta bli så när jag är trött i kroppen, det går ändå bra att köra ett tag, även om det är väldigt slitsamt, men sen tar det i princip tvärstopp. För två veckor sedan var jag nästan 8 minuter före den norska tjej som var tvåa idag, i och för sig var det hennes hemmabana i Halden och tävlingstiden var mycket kortare, men det säger väl ändå en hel del om hur dåligt jag körde.
Där jag tappade mest på banan var inte uppför eller nedför, eller på något av de tekniska partierna, utan i ett långt avsnitt med trappor, där man fick bära cykeln. Detta avsnitt tog fullständigt musten ur mina ben.
De enda två sakerna jag är nöjd över med tävlingen är att jag tog mig i mål, och att jag cyklade uppför de två brantaste partierna, där de flesta andra tjejerna sprang.    

Idag blir det spinning workshop och kick of på ELIXIA, så det blir kul!

fredag 9 september 2011

Ny Sponsor!

Nu är det klart, Jag kommer att ha ett samarbete med Abus och använda deras hjälmar under resten av 2011 och under 2012. Under nästa vecka kommer jag förhoppningsvis hinna ut till Duells och hämta upp några hjälmar av modellen nedan (Tec-Tical Pro):

Det känns väldigt kul att vi kunde få till ett samarbete. Eftersom jag för några år sedan jobbade på Duells, som är svensk distributör av Abusgrejer, har jag kunnat följa hur företaget under åren utvecklat designen på sina hjälmar och hjälmarna ser bara bättre och bättre ut för varje år. Nu får jag en snygg, säker och bekväm hjälm som dessutom matchar min cykel väldigt bra rent färgmässigt.

lördag 3 september 2011

Vinst på Bockstensturen

Pallen. Kul att jag är nästan lika lång som Lisa när jag står överst!

Det blev seger på Bockstensturen i Varberg. Alltid extra roligt att vinna på "hemmaplan", jag kör ju för Varbergs MTB som arrangerar tävlingen och är otroligt tacksam för att jag får köra den, då jag borde vara funktionär jag med. Jag får passa på att tacka min klubb som gör ett helt fantastiskt arbete med att arrangera denna fina tävling år efter år. Storstilat!

Min plan var att gå ut ganska lugnt, då jag bara har kört ett långlopp tidigare i år och var osäker på om jag skulle orka distansen. Lite magproblem efter loppet i Danmark var också en bidragande orsak. Det gick något lugnare på vägen ut till Åkulla än vad det brukar, vet inte om det var motvind eller om ingen ville dra där framme, för mig var det dock bra eftersom jag kunde hänga med. Planen att ta det lugnt  höll väl ungefär till första backen, dvs inte så länge som jag tänkt. Benen kändes dock bra, så jag tänkte att jag får köra så länge det håller. Hade ingen aning hur långt försprång jag hade förrän vid ca 65 km då jag fick veta att jag var 4,30 före Angelica Edvardsson, vid ca 40 km. Kändes ju ganska tryggt, men det kan ju hända mycket på 25 km. Jag lyckades dock hålla undan med rätt så stor marginal in i mål.

Jag är nog mest nöjd med att jag lyckades hålla ett jämt tempo under loppet och att jag klarade mig utan att gå tom på energi, vilket hänt ganska ofta på långlopp de senaste åren. Den här gången kändes det som att jag disponerade krafterna väl.

I morgon blir det nog ett lugnt pass på cykeln och i framför allt ska Markus och jag sova och vila. Både han och jag har sömnbrist så det är vi värda!

fredag 2 september 2011

Sladdnystan...


Alltid tar det minst 10 minuter att trassla ut just den sladd jag behöver. Vem är det som går om kring och trasslar in allting hemma hos oss?