10 av- och påhopp x 5 i Zeven!

Foto: Christopher Jobb

En snabbvisit till Zeven och tillbaka, inklusive lerinpackning och förstklassig teknikträning. Det blev en 38:e plats, vilket får ses som klart godkänt efter omständigheterna. Bättre än i Danmark förra helgen, samtidigt som det var fler på startlinjen denna helg.  Dessutom en positiv trend i loppet. Ett varv till och placeringen hade blivit ytterligare lite bättre. Framförallt var det roligt att köra. Enormt slitigt, trodde jag skulle avlida tidvis, men roligt. Man blir sporrad när man plockar placeringar ända till slutet.

Själv var jag länge inställd på att tävlingen skulle vara på söndagen. Världscuper brukar vara på söndagar. Det visade sig till min förskräckelse att den var på lördagen, så det blev lite fel i min planering, då jag var inbokad på jobb på torsdagskvällen, när jag hade behövt åka då. Så det blev att åka ned tidigt på fredagen istället. Zeven ligger 6-7 mil utanför Hamburg, så det är inte jättelångt, men trafiken kan vara massiv om man har otur. Nu var det ju tur att jag kört i Zeven innan förra året, så jag bestämde mig för att enbart köra banan på tävlingsdagens morgon. På så sätt slapp jag också lite arbete med cykeln på fredagskvällen. När man gör en sån resa själv är varje uns av energi och tid man kan spara guld värt. Hade tur och fick hjälp av Björn Eriksson att hämta nummerlappen och gå på Team Managers möte. Därmed var ytterligare energi sparad.

Banan i Zeven var väldigt snabb och torr förra året. I år var det totalt annorlunda. Det var sjöblött och bitivs tungkört. Körde två varv på morgonen innan juniorernas race. Lera större delen av banan. Försökte rengöra cykeln så bra det gick. Den blev smutsig igen så fort jag hoppade upp och skulle cykla, eftersom jag själv var genomlerig. Jag borde gått med cykeln, men vi fick parkera 2 km från banan så det var inget alternativ. På världscupstävlingar tar de för givet att åkarna har husbil med toa, mekaniker och egna tvättmöjligheter med vatten, så det är inte så lätt när man inte har sånt. Timmarna innan start gick åt till att hålla sig varm och fixa cyklarna. Hade bra nytta av min Dryrobe där i bilen, ett oerhört praktiskt plagg när det är 2 grader varmt ute och man ska eller har tävlat.

På racet gjorde Olof Abrahamsson från Art V en heroisk insats och stod i Materiaalpost. Stort tack för det!
Fick en hyfsad start, och lyckades undvika den nästan obligatoriska startkrachen i första kurvan. Blev lite uppehållen, men klarade mig helskinnad. Mycket löpning på första varvet, upplevde att det var slitigt men gick långsamt. Efterhand kändes det dock bättre och jag plockade placeringar på varje varv. Kändes som det var mer löpning än cykling på varvet, men antagligen var det inte det. Ska försöka räkna ut hur stor andel som var löpning och cykling per varv. Räknade ut att det var 9-10 av och påhopp per varv och 5 varv, så totalt ungefär 50 gånger fick jag öva på det under strax under en timme. Fick ytterligare bevis på att jag springer snabbare när jag INTE slänger upp cykeln på axeln, sprang bokstavligt om folk genom att istället ha den bredvid mig. Man får tycka vad man vill om den tekniken, jag vet att jag är snabbare och får mindre ont i ryggen på det sättet. Jag väljer det snabbaste alternativet före det snyggaste. I princip tjänar jag bara på att ha cykeln på axeln i de branta slänterna, då det ger bättre balans.

Det blev ovanligt lång tävlingstid, de vann på 51 minuter, ca 10 minuter längre än veckan innan. För mig kändes det som att jag hade haft fördel av att det var ett varv till. Jag plockade mycket på slutet och hade troligen kommit ikapp ytterligare 2-3 till om det varit lite längre. Själv är jag för att vi ska köra lika länge som herrarna, det funkar ju uppenbarligen bra på XCO så varför inte?
Tycker att det var en mycket bättre känsla i kroppen jämfört med veckan innan. Jag upplever att just cyclocross funkar jag bäst om jag tävlar rätt mycket och ofta, nu har jag inte gjort det denna säsong och då tar det några race innan man får fart på kroppen. Sen passar lite jobbigare, tungkörda förhållanden mig bättre än om det bara är platt och lättkört. En rolig jämförelse: förra året var mitt snabbaste varv i Zeven 7.46, i år var det snabbaste varvet 11.25. Några mindre ändringar på varvet men detta var både lättare och svårare så de tar ut varandra. 3 och en halv minut bara beroende på att underlaget var lerigt. Lite intressant är det.

Tyvärr fastnade jag inte så mycket på bild verkar det som. Hoppas på lite fler episka bilder.

Efter racet blev det hemåkning direkt, så jag kom hem vid midnatt. Dagen efter ägnades åt cykel och klädvård plus ett besök på Voidcrossen. Markus körde och jag åt bullar. Var själv för trött efter tävlingen och bilåkningen för att köra och dessutom behövde cyklarna extra kärlek. Den sandiga och gräsiga leran från Zeven sliter verkligen på materialet.

Idag har jag roat mig med sjukgymnastbesök på morgonen för att försöka få en ny bedömning med min besvärande höft/säte. Det var bra att gå nu efter en så hård tävling när området var extra retat. Ska skriva en egenremiss för att försöka få en MR röntgen, vilket kommer ta (ljusår att få göra) och vi ska samtidigt jobba med rehab. Skam den som ger sig!