fredag 30 maj 2014

Mot Kilsbergen och MTB-weekend!


Är strax på väg till Kilsbergen och MTB-Weekend, där jag ska vara ledare och "föreläsa". Ni kan läsa om det här. Hoppas på fint väder och gott humör. Vädret ser lovande ut på YR.

måndag 26 maj 2014

Vi kan väl samsas om utrymmet?


Det har blivit några bra träningspass de senaste dagarna. Benen har känts bättre och bättre, men idag var var de lite stumma igen. Körde lite korta backintervaller. Det kändes sådär, men tiden uppför backen var bra, så nåt måste ju ha blivit rätt.

Härom dagen blev jag lite besviken när jag körde en av mina "favioritstigar" vid Delsjö-golfbanan. På flera ställen hade någon eller några lagt ut pinnar, grenar och hela döda träd på stigen. Pinnarna var ju lätt att ta sig över, men det andra fick jag stanna och dra undan. Det kändes ganska uppenbart att det var för att hindra cyklar från att ta sig fram på stigen. Jag har sett samma sak på ett helt annat ställe och tycker att det är en tråkig utveckling. Just på den stig jag körde igår har jag mött kanske 2 cyklister och 4 gående på under 10 års tid, så det kan ju inte sägas vara högtrafik på stigen. Tilläggas bör är att det inte är i naturreservat och inte heller någon märkt led. Att lägga stora träd på en stig efter en skymd kurva utför kan dessutom bli farligt om en cyklist kommer i hög fart i tron om att stigen är lika fin som den alltid har varit.

Att agget mot cyklister, både i skog, väg och även cykelbana börjar få oproportionerliga former kan två helt andra händelser idag om vittna. Jag cyklade till jobbet, på min käringcykel på cykelbanan. På cykelbanan vid Heden går 4-5 killar i bredd och tar upp båda cykelfilerna. Eftersom jag inte vill köra på gångbanan använder jag ringklockan så som man enligt lag ska göra. Inget händer och jag plingar igen och nån skriker åt mig "kör på sidan för faaann!! Så där var tacken för att man ville ge folk chansen att flytta på sig. Är det så cyklister som försöker göra rätt blir bemötta, så förstår jag att de tillslut blir rabiata och kör på gångbanor och 2 cm från gående som går där man ska cykla. Inte nog med det,som gör mig allra mest förbannad, min sambo kom hem efter sin kvällscykeltur och berättade att någon tutandes försökt att preja honom av vägen i sin bil strax söder om Släps Kyrka. Prejaren stack därifrån. Jag undrar om mannen i bilen var medveten om vad som kunde ha hänt om tex. min sambos styre touchat bilen, som kom i 70km/h? Hade han varit beredd att ta konsekvenserna av de skador som uppstått på grund av att han var tvungen att uttrycka sitt missnöje av att någon cyklade på vägen. Är det värt att riskera att skada någon, kanske för livet? Vägen är ju uppmärkt Ginstleden och Sverigeleden -en cykeled som man enligt reklamen ska kunna "cykla din egen takt". Det är ju inte särskilt bra om den är full av cykelhatande bilförare.          
Jag bara känner att oavsett om vi är i skogen eller på vägen, hur svårt är det att samsas om det utrymme som finns? Finns det inte saker som är värre än nån som cyklar, så man får vänta i 10 sekunder med att köra om?(fråga dig själv vad du ska göra med de de där 10 sekunderna som du eventuellt kommer att spara, när du istället väljer att köra om 1cm från cyklisten och kanske orsaka en skada och då är de ev. lackskador som blir på din bil den MINSTA skadan). Om det dessutom är en väg som är uppmärkt att vara extra fin att cykla på - borde hänsynen vara ännu större. 

   





fredag 23 maj 2014

Lugn vecka och att åka eller inte åka -det är frågan?!

Nån ballerina blir jag aldrig. MEn ganska bra balans har jag i alla fall!

So far har veckan träningsmässigt varit mycket lugn. Två lugna pass på mtb:n och lite lätt bålstyrka i gymet. Kroppen känns fortfarande sliten efter förra helgen, men det blir bättre. Istället har jag jobbat desto mer, vilket är bra för min ekonomi. Det är väl typiskt att man jobbar mycket och tränar lite när vädret är som finast? Igår var Mackan och jag nere vid Röda Sten och åt laxburgare. Det var väldigt gott. Jag är fortfarande väldigt hungrig av mig. Det tar sin lilla tid att fylla på kroppen med energi!

Just nu är jag i valet och kvalet över om jag ska köra långlopps EM eller inte. Min plan från början var att denna säsong bara köra ett eller två etapplopp och några enstaka långlopp i Sverige och jag har heller inte tränat något speciellt för långlopp (vilket fungerar om man bara kör svenska lopp som oftast tar strax över 3 timmar). Men i och med att jag körde så pass stabilt på BEMC hade det vart kul att köra något större internationellt endagslånglopp. VM hade ju varit optimalt, men det går i Sydafrika och dit har jag definitivt inte råd att åka för tillfället och har inte heller kört några av de uttagningslopp som behövs. EM går på Irland och loppet har ca 2000 höjdmeters kätting. Terrängen och stigningarna verkar vara likt det jag körde i Belgien, med halvlånga stigningar och lite småsliriga stigar -vilket uppenbarligen passar mig bra. Just nu lutar det åt att inte köra, då det kostar en del pengar som får tas ur egen ficka, vilket blir svårt. Men sugen blir man ju. Andra svenskar kommer att köra, vilket gör det lättare rent praktiskt. Ibland hade det varit bättre om någon bara bestämde typ, -"Nu Åsa nu kör du det här och det här" punkt slut.
I det stora hela är det dock gott att kunna välja själv...



tisdag 20 maj 2014

Hemma-och hungrig!


Det blev en lång, men ändå ganska smidig hemresa med bussen till Göteborg. Sov i princip ingenting, då det är obekvämt att sova på bussar (alla andra sov dock, så kanske var det mig det var fel på), så det var en ganska mosig Åsa som släntrade in hemma si så där 06.15. Sov lite hemma, men det är ju svårt att sova när alla andra är vakna. Kände mig lätt jet-laggad resten av dagen och även väldigt hungrig.
Idag blev det också vilodag från träning och jag är fortfarande hungrig, mer eller mindre hela tiden. Det är som om hungern som inte fanns under tävlingsdagarna kommer nu efteråt istället. Hade samma känsla efter fjolårets 4 dagars tävling i Polen. Som att kroppen bara förbränner och förbränner. Jag är dock inte ett dugg sugen på socker, godis eller kakor, det verkar som om kroppen fått nog av söta, snabba kolhydrater som den fått under tre dagars hård racing, utan det är riktig mat som jag är sugen på. Till exempel lax, knäckebröd och grönsaker. Jag får aldrig nog av lax, inte grönsaker heller för den delen.
Lyckligtvis har jag varit frisk innan tävlingen och känner mig frisk även nu, om än sliten i kroppen.
Det ska bli kul att se om det här korta etapploppet har någon effekt på formen. Under tidigare två etapplopp har jag inte kunnat få någon effekt, eftersom jag antingen varit sjuk precis innan eller blivit sjuk under etapploppet. Det går inte riktigt att mäta då. Imorgon ska jag träna lite lugnt, jag skulle egentligen gjort det idag med, men hann inte med det på grund av jobb och annat som behövde fixas.
Jag vet inte riktigt vilket nästa race blir, då jag jobbar två kommande helger och missar både Borlänge Tour och Långa Lugnet. Det blir nog något efter det.




 

söndag 18 maj 2014

2+3+3= 3



Idag var det så den tredje och sista etappen av BeMc. Ca 88km och 2600 höjdmeter.
Jag startade dagen med att att må ordentligt illa och få upp en gel jag försökte trycka i mig under uppvärmningen. Jag har gjort de under de etapplopp jag kört och vet inte riktigt vad det beror på. Jag överäter inte direkt, har snarare svårt att äta stora mängder mat, vilket är ett problem i etapploppssammanhang, då det går åt mycket energi men jag är inte så hungrig. Just på detta lopp fick vi inte heller tag på extra Enervitprodukter, som jag använder och vet fungerar bäst för mig och min mage. Det finns knappt att få tag på i hela Belgien, då de främst säljer sina inhemska produkter, blev jag upplyst om så vi var tvungna att hitta nån ersättningsprodukt och jag kan säga att den fungerade så där. Jag mådde bättre av att dricka bara CocaCola än just denna dryck. Enervit is the shit helt enkelt!

Trots illamåendet kändes resten av kroppen faktiskt ok. Jag hade en plan att gå ut mycket lugnare än jag egentligen ville. Gapet ned till 4:e plats i totalen var stort och målet var att behålla pallplatsen. Det verkade som om alla höll tillbaka och starten var betydligt lugnare än tidigare dagar. Låg på en 2:a plats ett tag men lyckades köra fel på ett ställe och då kom Alice ikapp och gick förbi. Var väl några minuter bakom och tänkte att jag kör i mitt eget tempo. Plötsligt såg jag att jag inte alls var så långt bakom ändå. Tuggade på och plötsligt märkte jag att sadeln satt lite löst så jag stannade och drog åt skruven. Fick stanna ytterligare en gång och dra åt och när det var tre kilometer lossnade den helt och jag hade tappat en del av det som höll ihop allt. Som tur var var det nästan bara utför kvar så jag valde att stoppa sadeln i fickan och rulla sista biten in i mål. Det blev en 3:je plats, ca 2 minuter efter 2:a Alice och en 3djeplats totalt. Är glad att jag inte tappade sadeln tidigare. Hade varit jobbigt att stå och trampa i flera mil. Om man ska ge nån negativ kritik över loppet så var väl det att det på många ställen var dåligt uppmärkt. Många körde fel, kortare eller längre sträckor, vilket är tråkigt. När man är trött blir man ju lite extra korkad och riskerar att missa markeringar ändå.

Jag tycker ändå jag kan summera ett bra race, med en riktigt bra förstaetapp och fantastisk support med langning och cykelmek under racet.  

Nu är jag tillbaka på Skavsta flygplats och ska ta flygbuss till Linköping och sen förhoppningsvis hinna med en SWEbus till Göteborg 01.30. Hoppas verkligen flygbussen inte är försenad, en natt i Linköping är inte något jag är sugen på just nu.


lördag 17 maj 2014

BeMc dag 2. Tuff dag och en 3:e plats!


Idag hade jag det slitigt. Eller ca 1 timme var det faktiskt ganska bra men övriga 4 handlade om att övertala benen att fortsätta köra på. Kom iväg bra och låg 2:a men blev snart ikappåkt Alice Pirard och orkade till slut inte hänga med henne och den grupp hon låg i. Benen gick inte särskilt fort och jag kände att jag blev lite ofokuserad och gjorde onödiga misstag. Det var blåsigt på de öppna fälten vi körde på (igår nästan enbart i skogen, så vinden var mindre avgörande) och jag hade svårt att hänga med i någon av de grupper som swichade förbi tillsynes skitpigga. Stundtals kändes det som om det bara var jag som var så här trött. Det var dåligt uppmärkt på denna etapp och jag lyckades även att köra fel väg en gång. Tappade väl inte mer än några minuter på det, men det var lite onödigt. Det var dock fler som körde fel på olika ställen så det var nog inte mig det var fel på. Hur som helst, jag höll min 3:je plats i mål så det var skönt. Fantastiskt support av Ignance igen. Leran var djup och lös på sina ställen, så cykeln var näst intill oigenkännlig i mål och man hörde redan efter en och en halv timme hur kedjan var snustorr eftersom all olja hade spolats bort i leran. Man riktigt känner hur det sliter när kedjan är torr och rasslar. Tycke faktiskt lite synd om cykeln som fick åka osmord i 3 och en halv timme.
Nu är jag riktigt trött. Kanske jag inte är nån etappåkare egentligen utan mer "endagsspecialist" som man hade sagt i landsvägssammanhang? Jag vet inte, men det här med etapplopp är lite som att springa marathon, när man precis gått i mål säger man "aldrig mer". Sen går det några veckor och så blir man sugen igen. Lustigt är det!

I sammandraget ligger jag nu 3:a och har ca 4 och en halv minut upp till 2:an. Ghita som leder är alltför överlägsen, hon mosade oss idag! I herrklassen leder Tom Meeusen fortfarande.

fredag 16 maj 2014

BeMc Dag 1. 2:a plats!


Etapp 1 av 3 avklarad. 55 km och 1900 höjdmeters klättring. Loppet kändes som om man åkte ungefär 15 min uppför sen 1 min nedför, 15 min uppför, 1 min nedför och så vidare. Jo, jag vet att det är backigt i Ardennerna, men är djupt fascinerad över hur man lyckas få in så många höjdmeter på så (relativt sett) kort sträcka. Banan var lagd nästan som en 2-varvsbanan (lite olika på varje varv) på skogsvägar och singeltrack och minimalt med asfalt. Dagen var fin och solig, men det verkade ha regnat en hel del i området, då det var fuktigt och sugande underlag på många ställen. Starten började med 500m inne i La Roche och övergick sen omedlebart i en lång fin klättring som avlutades så brant att alla fick gå. Fältet spreds ut snabbt och det var inte nån större trängsel. Hade dålig koll på tjejerna, men såg att Belgiska XC mästaren Ghita Michels följt av Belgiska XCM mästaren Alice Pirad drog iväg från start. Efter ett tag kom jag dock i kapp Alice och körde bakom henne i nån mil, gick om och lyckades få en liten lucka strax innan 1:a langning vid 16 km. Kände att jag var lite starkare uppför, men hon var starkare på platt. Utför var det ungefär lika. En sån tur då att det var minimalt med platt på den här banan då!
Fram till ca 3 mil såg jag ledande Ghita när det inte var några träd ivägen, men tappade sedan henne ur sikte.
Om man är ovan som jag är det väldigt svårt att veta hur mycket man ska gasa på första dagen av ett etapplopp, man vill gärna gå hårdrt, men också spara krafter till kommande dagar.

Jag höll dock min 2:a plats i mål och var ca 4 och en halv minut efter Ghita och 2 och en halv minut före Alice. Jag är uppriktigt förvånad över resultatet, men väldigt nöjd, Alice vann en MarathonWorldtour serie för några veckor sen i Frankrike och jag är inte långloppstränad mer än några dagar i Italien. Nu var det i och för sig den kortaste etappen, vi körde på runt 2.45-50. I morgon när tävlingstiden är minst 2 timmar längre och då kan det bli tufft att hänga med långlopps- och etapploppsexperterna Kanske har jag sprängt mig redan 1:a dagen? Av tidigare två etapplopp kan man inte dra så mycket slutsatser om hur benen kommer må i morgon. På Andalucia Bike Race för 2 år sen var 2:a dagen helt klart värst. På Beskidy Maraton hade jag störst marginal till de andra damerna dag 2, även om benen var trötta. Så jag tror att om det känns trött eller inte i benen spelar inte så stor roll, det kan få fort ändå. Överlag tror jag inte man ska känna efter så mycket under tävlingar, även om det är svårt att låta bli. Nu blir det lite chill på hotellrummet innan sovdags. I morn är det på't igen!  Herrklassen vanns av inte helt okände Tom Meeusen.


onsdag 14 maj 2014

Tillbaka till Pommes-majjoland..

Ni kan läsa mer om eventet på deras Facebooksida

Så har jag tagit mig till Belgien igen, varför hamnar jag alltid här förr eller senare med min cykling? På fredag drar BeMc igång. Ett tredagars etapplopp i Ardennerna. Min plan B, eftersom det inte blev någon biltur med Angelica ned, var att åka på torsdagen, men alla flyg var svindyra då. Istället blev det att åka till Skavsta och ta Ryanair till Chareloi tidigt i morse. Helt klart det billigaste alternativet och Mackan skulle ändå upp till Stockholmstrakterna. Det blev dock en sen kväll med sänggående först vid halv ett-tiden och tidigt uppstigande kl 04.50 så lite mosig känner man sig allt i hjärnan. Jag hade dock räknat med en betydligt mer omständlig resa, då jag tänkt åka kollektivt från flygplatsen till La Roche kånkandes på cykelväska, sportbag och ryggsäck. Det skulle innebära 3 byten och ca 3 timmars resa (för en sträcka på ca 10 mil). Precis när jag hade bokat ytterligare 2 nätter i La Roche (på ett annat boende i andra änden av byn dessutom, eftersom arrangörshotellet var fullbokat) så hörde Ignace av sig och skrev att han kunde hämta upp mig och att jag inte skulle boka nåt boende. Ibland är det som att vissa människor vet av sig själv när någon behöver lite support och hjälp. En snabb avbokning av boendet och resan blev betydligt lättare. Det är ju skönt om man kan vara lite pigg i både knopp och kropp inför ett 3-dagars race. Ignace och hans fru tillhör den där exklusiva lilla skaran av världens snällaste och hjälpsammaste människor. Den är inte stor, men gör desto större avtryck.

Det känns bra att vara här, Belgien är bra mycket vackrare i maj, jämfört med november. 
  

måndag 12 maj 2014

2:a i Varde.


Det blev en 2:a plats på gårdagens race i Varde. En riktigt fin bana med flera byggda sektioner och små drops, med A och B-linjer. Det var lite småhalt nät jag testade banan på förmiddagen efter ihärdigt regn kvällen innan. Det sandiga underlaget gjorde dock att det torkade upp snabbt och att det var lite blött var snarare bra för underlaget. På startlinjen var ca 15 damer, från Danmark, Finland och Sverige och däribland Annika Langvald som krigar om topplaceringar i Världscupen. Mot Annika var inte mycket att göra, hon är helt enkelt en  mycket snabbare cyklist en mig och de andra. Hon drog frän start och själv tampades jag med en finska och en annan danska, men fick en lucka på första varvet då danskan missade i A-linjen uppför, där jag var smart och valde B-linjen med bättre grepp. Luckan utökades lite för varje varv och i mål var jag 2:a med ganska god marginal. Tyckte det kändes ok under racet men inte mer. Gjorde en del klantiga misstag och spårval. Lite bättre rekning av banan hade nog varit på sin plats, men pausen mellan klasserna när rekning var möjligt var så kort så jag hann inte mer än att stressköra ett varv utan att "köra om" vissa partier om gått halvbra på träningen. Bra teknik och fartträning blev det i alla fall.

Nu är jag på väg hem igen till Götet och jag lyckades givetvis köpa tågbiljett hem till fel dag. Inte ombokningsbar, det blev till att köpa en ny för rätt dag. Så det blev en dyr hemresa från Skåne. Tur att man fick lite prispengar på racet. För det är ju just precis det man vill lägga sina prispengar på, att köpa dubbla tågbiljetter.

Nu håller jag på och försöker styra upp nästa helgs tävling. Det blir lite omständigt i och med att jag åker själv. Jag bävar mest för hur jag ska ta mig någonstans utan bil i Belgien, men det ordnar sig nog.


fredag 9 maj 2014

Vackra vyer och TVÅ efterlysningar!


Jag skriver det igen, det är så fint här på Österlen på våren. Maj är den bästa månaden här, det är då alla äppelträd blommar och rapsen börjar bli gul. Det blev en cykeltur i ljusgrönt och gult med en luktblandning av raps, gris- och koskit, ackompanjerat med fågelkvitter, vind och traktormotor. Cykelturen innehöll spurter och benen dödades snabbt och effektivt. Jag behöver verkligen spurta mer för att inte fullständigt dö av minsta lilla spurt.
Jag var tvungen att mäta rapsen och den var högre än både cykeln och mig. Hade varit gött att stanna här ett tag och måla lite och stöka runt rent allmänt.

Imorgon blir det färd vidare till Varde och tävling. Har hittat ett B&B som var otroligt billigt. Överlag är boenden billigare nedåt kontinenten. I Sverige får man ett medelbra, halvtråkigt Scandichotellrum för mer pengar en flådigt slottsboende i tex. Belgien. Nog om det.

Jag har två efterlysningar, två saker/personer jag verkligen behöver.

1: Någon som är vass på PHP- har en funktion på en hemsida jag inte får till. Det mest frustrerande: Jag har hittat kod på GitHub som verkar kunna lösa precis det jag vill göra, MEN har ingen aning om var jag ska göra av den eftersom jag inte kan PHP. Har testat olika alternativ utan positivt resultat. Så, kan du, eller känner nån som kan PHP och gärna Wordpress och har tid att hjälpa mig, maila mig på asa@erlandssonmtb.com. Viss betalning och en liten snabletutsbild kan erhållas som ersättning för nedlagd tid. 

2: Jag ska ju till Belgien och köra etapplopp, men tyvärr har mitt rese och tävlingsällskap skadat sig och kan inte köra tävlingen. Jag behöver någon som hänger med och antingen kör tävlingen (under förutsättning att det går att ändra deltagaren till startnumret) eller alternativt någon som följer med som sällskap, då resan till Belgien är lång. Boende för 2 nätter kan erbjudas, men ev. behövs en extranatt.   

Det var allt jag behövde just nu. Eller jo lite andra saker behöver jag ju med tex nya kläder och massor av pengar, men det tar vi någon annan gång..




Österlen


Det är fint när rapsen och äppelträden blommar här på Österlen. Bilder kommer senare!
Jag skev ju i förra inlägget om Öresundstågets uppryckning. Vad gäller Skånetrafiken och Pågatågens betyg, som ju också accepterar cyklar, blev betyget inte lika högt. Bemötandet från tågvärden var minst sagt -snorkigt. Tåget, som enligt uppgift skulle inkomma 2 minuter för sent inkom istället i tid, bra det. Jag reste mig, tog min cykel och bagage och gick mot tåget. Närmaste vagnen -ingen cykelvagn, andra vagnen, ingen cykelvagn, tredje vagnen, Ja cykelvagnen! -Men den stängdes precis framför näsan på mig och gick inte att öppna. Tågvärden vinkade in mig i en vagn längre fram och sa, på ett mycket snorkigt sätt - men skynda dig- nu hindrar du tåget! Jag undrade hur jag skulle kunna veta vilken vagn jag skulle till på förhand. Fick till svar att jag skulle gå fram i tid till tåget. (-vilket jag gjorde men det är ju svårt att ställa sig rätt när man inte vet vilken vagn man ska till). Nu är ju inte jag känd för att gå särskilt sakta men för att inte vara i vägen väntade jag tills de utan cykel och jätteväska skulle kunna få gå på ifred utan mitt cykel och väsk-kånkande. Helt fel resonemang av mig att vara artig tydligen. Man förväntas tydligen veta vilken vagn man ska till med rullstolar/cyklar och barnvagnar, trots att man inte åkt med tåget innan och trots att den kan vara på olika ställen beroende på vilket tåg det är. Den kunde ju lika gärna vara längst bak i tåget som längst fram.
Sen skulle biljetten kollas och jag blev återigen på ett snorkigt sätt upplyst om att jag minsann skulle ha biljett till cykeln också. Ja visst sa jag, det har jag, vill du se den? Tågvärdens förvåning/besvikelse gick inte direkt att ta miste på om man säger så. Man pratar ju så fint om kundernas "resupplevelser" och detta var en dålig resupplevelse helt enkelt. Dessutom, kiss och blött papper på golvet och kiss på toalettpappret på toan, som även var fyllt med klotter. Något som stör mig är när folk som jobbar med service tänker mer på vad som är bra för den själv än vad som är bra för kunderna. Jag jobbar själv med service och att ge kunder näsknäppor på det sättet jag fick är otänkbart för mig. Men det kanske är mig det är fel på?

torsdag 8 maj 2014

Varmare breddgrader?



Ja, jag ska åka söderut och hoppas på lite värme. Risken för värmebölja är väl kanske inte jättestor då det är Österlen och Danmark som är målen. Dessutom ser det ut att bli en hel del regn. Österlen för påhälsning av mor och far och Danmark för tävling. Det är inte jättemånga damer anmälda till räjset i Danmark, men några är mycket snabba, så det blir tufft. Bra att få lite hårdkörning innan kommande etapplopp i Belgien.
Nu sitter jag på Öresundståget ned till Ystad. Jag måste säga att de har ryckt upp sig en del, Öresundståget. Förutom att det är ett tåg som tillåter att man tar med sin cykel på tåget (mot en kostnad av barnbiljett), vilket tex. SJ inte fattat att det är en bra grej, har de nu även gratis internet. I och för sig lite svajigt, mitt 4G fungerar bättre, men de skriver själva att det är under utveckling.

Har ritat lite mellan hemsidejobb, biljettkassejobb och träning.

Jag tänkte att om man upprepar en figur så kunde det bli roligt. Egentligen är det en och samma grundform, ögon, mun och lite accessoarer. Klotter som jag ofta gör Men med små variationer och lite tillägg kan man få helt olika figurer och med olika känslouttryck. Precis som vi människor, vi kan se väldigt olika ut, men vi är alla skapta ur samma "grundform". Det här är en liten bild och jag ska göra några större varianter på samma tema. Hur många det är? det är nästan helt omöjligt att räkna dem utan att bocka av dem, har försök själv, jag vet att det är över 200 st i alla fall. 


tisdag 6 maj 2014

Från 1 till 5. Mission accomplished!


Igår blev det gympass med Mackan. Mestadels överkropp och bål, då benen fått tillräckligt under söndagens och behövde vila. Det var ju en och en halv vecka sen senast vi körde i gymmet, så då är man ju rädd för att ha blivit svagare. Men jag började med att slå till med 5 pull-ups och därmed är det målet avklarat. Det var precis på håret att det gick, så nu vill jag kunna göra 5 st "snygga", alltså behöver jag bli ännu lite starkare för att klara det. I februari klarade jag bara en pull-up och jag har aldrig innan klarat mer än så. Ett kvitto på att man med ganska lite, men specifik, träning (1-3 styrkepass/vecka) kan öka sin styrka ganska snabbt, bara man bestämmer sig för det. Är jag då 5 ggr så stark? Nja, i så fall hade jag ju behövt klara pull-up med min vikt x5 (alltså över 200kg till utöver det jag väger), Däremot kanske musklerna som gör denna rörelse är 5 ggr så uthålliga jämfört med innan? Utöver det tävlade vi i vem som kan göra flest bensparkar i Skropionen och jag är grymt nöjd med den med, då jag klarade totalt 42 st (med vila mellan) och utan huvudet i marken. Tidigare har det varit svårt att stå i brygga för mig, då det gjort ont i handleden med titanplattan. Men nu verkar det ha släppt lite efter att jag gjort en massa extra rörlighets övningar. Eller så har jag lärt mig att stå ut med att det gör ont. I alla fall har jag grym träningsvärk i hela ryggen idag. Tack för det! 

Hur som helst, nästa tävling blir ett XCO-lopp i danska SRAM-liga. En rolig och snabb bana med UCI-status. Hade länge hoppats på att få sällskap dit av någon annan cyklist, men då det krockar med Billingeracet verkar det svårt. Men danskarna är ju så snälla, även om det är svårt att förstå vad det säger, så det ordnar sig nog.

söndag 4 maj 2014

GBG-girot avklarat med vinst!

Foto: Erik Karlsson Landén mer bilder
Så var Göteborgsgirot MTB avklarat. Det blev en bra och solig, om än lite småkylig och blåsig, dag. Förutom en masterstart som nog är den i hastighet mätt snabbaste jag varit med om under alla år, (master MC:n låg minst i 40-45km/h och körde ifrån klungan), var det en mycket fin tävling och banan var snustorr och rolig. Fick en ledning ganska så tidigt tror jag, men hade sedan ingen aning om hur långt före jag var de andra. Låg mestadels och körde ensam, vilket var bra i skogen då man fick fri väg, men mindre bra på de öppna partierna då det blåste en hel del. Kände mig rätt krispig i benen på slutet, och tappade tempo, kanske ovan vid att ta i så länge jämfört med cyclocrossens 40 minuter, men det gjorde inte så mycket då det visade sig att jag hade ett par minuters försprång in i mål. Det kändes bra på de tekniska partierna och i backarna upp o ned, men tyckte jag hade dålig fart i benen på platten. Hoppas få mer fart på dem även där med lite träning och några fler tävlingar.

Efter racet blev det till att ta tag i Deklarationen, vilket jag alltid brukar göra i sista stund. Tidigare år har jag dock även fått dispens att lämna den senare, men i år lyckades jag i alla fall få in den på rätt dag och förhoppningsvis få lite skatteåterbäring till sommaren. Sitter ju alltid fint.  

lördag 3 maj 2014

Hemma -Göteborgsgiro och Cykelfestivalen next!

En smidig hemfärd och nu hemma igen i Sverige. Jag ville ta med en Fiat500 hem, den gamla gulliga sorten. De är verkligen söta. Dagens bilar ser så aggressiva ut, en liten Fiat500 ser snäll och glad ut. När jag blir rik ska jag köpa en och renovera i toppskick.


Man kan ju undra om 6dagars hård (och lång) träning verkligen ger någonting. Har alltid haft känslan av att jag blivit i bättre form efter liknande träning. Nu när jag har en Monark var jag ju bara tvungen att se om man orkade dra lite mer effekt i intervallerna. Testade 4 minutersintervaller och lyckades köra på c 30watt högre effekt än innan. En klar förbättring alltså. Hoppas det håller i sig tills imorgon då det är dags för Göteborgsgirot.  

Idag är det landsvägsloppet som går av stapeln vid 12.00 idag. Jag kör det inte i år, utan satsar allt krut på Mtb-loppet istället. Det är där jag känner att jag hör hemma. 

I helgen är det även passande nog Göteborgs Cykelfestival och jag ska vara där och berätta lite om hur det är att tävla internationellt inom främst cyclocross. 14.30 pratar jag, kom gärna till lagerhuset bakom Folkets Hus och lyssna och ställ frågor!