Loenhout och ljusa minnen.

Running in the mud! Foto: Knops Bart

Cycling in the mud! Foto: flandernresor.se

Det blev ett episkt lerigt lopp i Loenhout igår. Var orolig för att det skulle vara is på banan, har svårt för is-cykling efter vurpan med handlesbrott för ett och ett halvt år sedan. Det hade smält bra och var mer lera och slushsörja. Blev efter mycket slit en 20:e plats, helt klart ett av de jobbigaste loppen hittills och det bästa resultatet. Klart är att jag behöver vassare armbågar. Det är ganska mycket fulkörning i början av räjsen.

Hur som helst, det jag skrivit känns just nu ganska banalt. Sent i går kväll fick jag reda på att en vän som jag känt ungefär lika länge som jag har cyklat oväntat inte finns hos oss mer. Det är helt ofattbart och orättvist och lika orättvist är att samtidigt har en annan fin vän mist den hon håller av mest.
Henke, jag tänker på alla de cykeltävlingar vi setts på och pratat om de senaste prylarna och annat, som gör livet gott och intressant. Du var alltid så glad och positiv, rolig och engagerad. Jag tänker på de trevliga "after-test" middagar i Göteborg vi hunnit med. Tänker på den gången ni skulle på Depeche Mode i Scandinavium och vi skulle äta på grekisk restaurang, men det kom aldrig nån mat, så vi reste oss för att gå därifrån och restaurangpersonalen blev jättearga och fick en jäkla fart (fast vi gick ändå..). Lite jobbigt då, men roligt när vi pratade om det efteråt. Goda människor ger ljusa minnen och fina avtryck i själen. Jag hoppas att vi en gång ses igen och kan fortsätta våra diskussioner. RIP Henke! Imorgon cyklar och tar i allt vad jag har för dig. Jag vet att du hade gillat att se det!

Diegem Superprestige -frostigt!

Frostigast hittils i år.. Foto: Tom Prenen

Sandhindret var inte vidare svårt går...Foto: Tom Prenen

Gillar att tävla varannan dag. Igår var det Superprestige i Diegem strax utanför Bryssel och imorgon är det en deltävling i Bpostbank Trophy i Loenhout. Att tävla så mycket kräver dock en hel del både planeringsmässigt och för kropp & knopp.

Första julcrossen jag körde för två år sedan var jag helt själv, hade ingen hjälp i "materialpost", bara en cykel och två lånade extrahjul. Där jag bodde fanns ingen tvättmaskin eller plats att tvätta cykeln. Alla tävlingarna var superleriga så dagarna mellan tävlingarna användes till att för hand i duschen och i handfatet försöka få rent kläderna och få dem torra till nästa race liksom att finputsa cykeln och ev. laga något som gått sönder eller förebygga att det inte skulle gå sönder.

Ignace: en riktig klippa! Foto: flandernresor.se

Därför är jag nu så otroligt tacksam för den hjälp jag får och de snälla människor som engagerar sig.
Det är en stor fördel när man har någon som tar hand om cyklarna efter racet och ser till att de är perfekt rena innan man åker från tävlingen. På så sätt har man bara tvätten att fokusera på när man kommer hem dit man bor och med tvättmaskin är det ju ingen svår sak. De dagar man inte tävlar kan man istället ägna mer tid åt lugnt rull och återhämtning och lite småfix. Samtidigt är det också nån slags trygghet att veta att det faktisk går att klara sig ensam utan hjälp om man verkligen vill. Och har man slitit med det själv tror jag att man ännu mer uppskattar den hjälp man får.

Gårdagens tävling? Den gick ok, förutom första varvet där det blev lite mekaniska problem och fick byta cykel. Slutade på en 25:e plats vilket kanske inte låter så imponerande, men med tanke på att startfältet i princip var detsamma som i Världscupen Zolder med två av världens bästa cyklister på damsidan (alla kategorier) och totalt ca 60 damer på startlinjen var det ändå ok. Hade ett mål på minst topp 25 och såg top 20 som rimligt vid en bra dag i det motståndet.
Temperaturen var minst sagt kylig,   -3grader, vilket känns kallare här nere än hemma. Värst var det väl om händerna men efter halva racet var de varma igen. I mål hade leran frusit fast på skorna så jag fick nästan inte av mig dem, såg lustigt ut.
Det är dock bra att öva lite på att tävla i kallt väder. Förra gången cyclocross VM gick i Tabor var det ca  -10 grader där så helt klart finns risken för kallt väder i slutet av januari. Något jag personligen är väldigt orolig för är att landslaget inte ska ha fått fram några ordentliga kläder att tävla i tills dess. I minusgrader är det långärmad, flossad tempodräkt som gäller, även långa ben för de flesta, men det är bara det att de senaste åren har man inte tagit fram några specifika cx-kläder, trots att det funnits önskemål från oss cyklister om just långärmade, flossade dräkter som Kalas tillverkar) utan vi har fått köra i kortärmade supertunna sommartempodräkter. Inte särskilt hälsosamt eller gynnande för att prestera om ni frågar mig. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra om det är 10 grader kallt och jag ska representera Sverige i en tunn trikådräkt, köra med min egen från Kalas under kanske? Kommer se skitsnyggt ut med dubbelpadding...

Dagens rull blev i fint väder och på en bit pavé, inte helbekvämt att cykla på.

Zolder och snö på tvären!

   Foto: tfoto.be

Zolder gick ok. Inget toppresultat här heller men ändå den bästa placeringen hittills i  just Zolder. Jag har som sagt svårt när det är så mycket snabb plattkörning, man kanske behöver köra mer landsväg för att få till det?  De nya tekniska delarna på banan var dock till min fördel och de kluriga utförskörningarna gick riktigt bra. Första varvet var rörigt, då jag hamnade långt bak efter startrakan, men sen kunde jag plocka många placeringar in i mål och upplevde att jag hade bättre kraft i benen än på länge. Det är nästan så att jag hade önskat att det var ett varv till, då det var tätt mellan placeringarna precis framför. Men man kan ju inte få allt här i livet. 

Breda banor i Belgien. Så här ska det se ut! Foto: Tom Prenen

Nu är det bara att ladda om till morgondagens race i Diegem och det det ut att bli fint väder men kallt. Just nu snöar det på tvären. Det var väl inte jättetrevligt att ge sig ut att rulla i det vädret, men känns desto bättre nu efteråt och benen behövde röra på sig lite så här dagen efter tävling. Jag har nu flyttat till, och bor tillsammans med Gabriella Ekström och Robin Hedström i deras favorithus. Ni har väl kollat in deras hemsida flandernresor? Om inte, gör det och gilla även deras facebooksida. För den crosstokige och även de som tänkt sig att tävla i cross i Belgien finns här en hel del matnyttigt och mer kommer inom en snar framtid.

Det finns ju en hel del grejer i matväg som är typiskt Belgiska. Förutom Öl och pommesfrites är en av dem är speculoos. Det är egentligen en kaka som smakar ganska likt våra pepparkakor, men den finns även i bredbar form. Har inte bestämt mig för om jag gillar det eller inte. Kanske är kakan att föredra ändå? 

  

Julträning och bantest!

Igår var det julafton och julträning så klart. I Belgien stannar inte världen bara för det är jul. Körde med teknikbana med Ignace och några småkillar. Fantastiskt bra cyclocrossträningsområde i Gooik. Resten av julen spenderades lungt.
Idag blev det en tur till Zolder och träning på världscupsbanan där. De har lagt till och gjort om vissa delar av banan vilket är till min fördel jämfört med hur den var innan. Nu passar den mig lite bättre, men det blir ändå svårt med all plattkörning på asfalt.
Så här såg det ut på banan, ganska torrt efter allt regn.

God Jul!

Favoritbanor-hela listan!

Satt och klurade häromdagen på vilka cyclocrossbanor jag gillade bäst. Nu har jag ju inte kört alla, men av de jag har kört har jag kommit fram till 6 favoriter. Först ingen inbördes rangordning, men nu tror jag att jag kan våga mig på en. Det är roligt att det är 5 belgiska banor och 1 Nederländsk. Banornas karaktär är ganska så lika, så jag antar att det är dessa banor som passar mina egenskaper som bäst och att det är därför jag gillar dem. Resultatmässigt har jag dock kört bättre på några andra, som inte varit klippta och skurna för mg, så detta handlar mest om vad jag gillar.

Listan. 

 Foto: Tom Premen

1: Koppenbergcross
Banornas bana, klassisk mytomspunnen mark. Två massiva klättringar, den ena uppför halva koppenbergstigningen på elak pavé svår skrå- och serpentinkörning utför och däremellan snabbkörd varvning på asfalt. Man kör bokstavligt talat större delen av banan i två kohagar. Det är bumpigt och tungkört även vid torrt underlag. Inga hopphinder. Dessutom den enda UCI- tävlingen i Europa som ger lika mycket prispengar till Damerna som till Herrarna. De ska ha en eloge för det. Publiken är fantastisk, det är crosstävlingarnas crosstävling helt klart.

Foto: Luc Van Der Meiren

2: Namur
Det är nästan så att Namur och Koppenberg får en delad förstaplats, kanske jag kommer att byta plats på dem, men just nu ser det ut så här. Namurbanan, en episk bana på ett dramatiskt ställe uppe vid Citadelle de Namur och det häftiga Chateau de Namur (där jag bott inför en tävling en gång -fantastiskt).  Själva banan är riktigt krävande både fysiskt och tekniskt, Mycket klättring och branta utförskörningar och en slänt uppför som är riktigt giftig att ta sig uppför direkt följt alla världscupsbanors brantaste utförsparti. Inga hopphinder här heller. Det är aldrig torrt här, det är alltid vissa delar som måste springas på grund av leran. Jag gillar den verkligen.

3: Valkenburg 
Precis som de två andra en riktigt krävande och teknisk banan, med svår skråkörning och sugande backar. Jag har aldrig kört den då den varit riktigt lerig, men jag kan tänka mig att den blir extremt svår och tungkörd då. Inte heller här hopphinder, men en kort trappa. En banan där det verkligen lönar sig att reka ordentligt innan och nära inpå tävlingen, då man kan mycket tid på att veta var man ska köra och var det är bättre att hoppa av + att förhållandena kan ändra sig snabbt. Ett parti som varit torrt innan kan efter en klass har kört bara helt oåkbart.

4: Overijse 
En riktigt trevlig och varierad bana! Snabb start på asfalt genom stan och kullerstensklättring som går över på gräs upp till depån. Hal, sväning utförskörning och sen snabbt på asfalt och därefter in på ett slingrigt parti i skogen som är riktigt kul Väldigt blandat underlag. Här finns asfalt, kullersten jordstig, ett sandparti och gräs. Inga hopphinder här heller.

5: Baal
En bana som har allt egentligen. Fattas bara annat då den är designad av Sven Nys. Lerigt som attans förra året jag körde. Här finns stockhinder, klättring och leriga springpartier. Några kluriga utförskörningar där det är fördel att ha kört Mtb. En rolig, tuff bana helt enkelt!

6: Spa Francorshamps
Egentligen för mycket asfalt partier för min smak, men, spektakulär karaktär kring Formul 1-banan och något så ovanligt som målgång uppför. Här finns slänternas slänt att klättra uppför med cykeln på axeln, tungt gräs och backe, massor av backe. Regn här hade gjort det extremt svårt och halt.


Bubblare: Diegem och Milton Keynes

Imorgon blir det julaftonsträning med Ignace i nån skog med ett gäng cyklister. Det ska bli kul.

Inget ess i Essen.

Foto: Tom Prenen

Två tuffa race är avklarade. Ett i Essen och ett i Namur. Två banor med helt olika karaktär, men med lera gemensamt. Det gick väl inte sådär jättebra på något av dem, men Namur var väl ändå det som var bäst, trots blygsam placering. De här tävlingarna kring jul är speciella eftersom det är extra många startande och alla snabba cyklister är på plats samtidigt. Det gör givetvis konkurrensen bästa tänkbara. Jag var stressad i Essen, eftersom jag inte hittade Ignace på parkeringen, det visade sig att han stod på en helt annan parkering, och det var ju inte bara att vända tillbaka, man fick åka runt hela Essen för att komma rätt. Det tog väl en timme eller något sådant. Sen när jag väl hittat honom visade det sig att jag glömt en skiva till hjulet hemma i Sverige - Inte bra eftersom banan var så lerig att köra med en cykel var direkt olämpligt på grund av leran. Det löste sig dock eftersom jag Margreit Kloppenburg hade en extra som passade. Det räddade mig. Loppet i sig gick ok i två varv, då jag låg på 15:e plats, efter det tröt krafterna och jag rasade ned till 20:e. Inte riktigt vad jag hoppats på, men då formen varit kass de sista tävlingarna har jag försökt att sänka ambitionerna något. Nu handlar det om att hitta tillbaka till "flowet och panget" igen.
Namur är en av mina favoritbanor, så det var ett nöje att köra den, trots att den är fruktansvärt jobbig. Brant uppför och utför, lera och kluriga kurvor. Den är så bra! En krasch i starten, som jag med nöd och näppe lyckades undvika, gjorde att jag hamnade långt bak redan i startbacken vilken annars är min starka sida. Så det blev att plocka placeringar, vilket jag gjorde, en 15 st för att vara exakt. Slutade på en blygsam 35:e plats. Det var nästan 60 damer till start, så det känns som någon form av rekord.
       
Nästa tävling är i Heusden Zolder, den är riktigt svår för mig, då jag är dålig på plattkörning på asfalt som det är mycket av där. Hoppas på  bättre form och riktigt mycket lera på resten av banan, så kanske det löser sig.

Laddar för Essen och Namur!

Nu är jag äntligen framme i Belgien igen. Det blev en lång bilresa igår från mor och far på Österlen, men inga större missöden på vägen förutom en jättekö runt Venlo. Det är dock lite drygt att köra så långt på en dag och kroppen känns som ett kylskåp efteråt. Just nu bor jag strax utanför Erpe-Mere. Det är bra. Rullat en timme i ösregn idag, kändes helt ok, förutom att när jag rullat klart, gått in, duschat så tittade solen fram. Där fick man för att man inte väntat, det brukar ju vara tvärt om, att man väntar lite för länge och får regn bara för det.

Det lär bli blött i Essen och Namur. Nya lerdäck är pålimmade som tur är.
Joxet nu är att få någon att hinna gå till registreringen och teammanagers meeting för Namur på söndag. Dessa är vid 16-tiden på lördagen och det är ju lite svårt att hinna om man går i mål 14.30 i Essen, med lerig cykel. Det tar ca 1.40 med bil från Essen till Namur och det blir ju lite tight. Hoppas på en lösning dock
Inge roliga bilder från dagen, men bjuder på en film från Essen, för två år sedan då det var lerigt värre, håll tillgodo!     

I en soppåse..

Det här är Elsa. Hon är ca 3 månader gammal. Kan vara något av det sötaste som finns. Jag vet, de flesta kattungar är det, glada, busiga och mysiga. Hos mamma och pappa har hon det fantastiskt bra, får mat och kärlek och har det varmt och gott. 

Elsas liv startade dock på ett helt annorlunda sätt. Någon hittade nämligen Elsa, tillsammans med hennes tre syskon i en soppåse slängd i skogen. En av dem hade redan avlidit. De andra tre räddades mirakulöst, helt av en slump. Det var Elsa som krupit ur sopsäcken och jamat. 

Hur någon har hjärta och hjärna att lämna tre kattungar i en påse i skogen för att långsamt och  dö, ligger utanför mitt förstånd. Hur kalla och hjärtlösa människor finns det egentligen? 

Elsa är förresten uppfostrad av en hund, innan hon adopterades av mamma och pappa men det märks inte, hon är en riktig katt. Identitet och rastillörighet är uppenbarligen inte så noga hos djuren när nöd och behov finns. Något för oss människor att tänka på?

  

Kattkommando syd gör ett fantastiskt jobb för alla katter, tack för det.

Fix och träning!

Dugast. Svårt att låta bli när man en gång har testat..

Nu är det mycket fix. Åker till mamma och pappa i morgon och sedan vidare till Belgien för helgens och mellandagarnas tävlingar. Totalt 7 eller 8 tävlingar på ca 2 veckor. Jo, det är mycket, hårt och framförallt lerigt, men det är ju lika bra att passa på, så får man så mycket "pang för pengarna" som möjligt. Jag ser det som en form av etapplopp. Förra året körde jag de bästa loppen i slutet och blev sen i riktigt bra form i tre veckor innan jag blev sjuk lagom till VM. Vi får se hur kroppen reagerar denna gång. Hoppas slippa det sjuka. Det är som sagt mycket som ska fixas, dels det som ska med till resan däck ska limmas, kläder ska vara rena, olika papper och licens för 2015 ska vara klara. Boende och anmälan till tävlingar ska fixas. Men även julklappar ska köpas, och andra bestyr här hemma måste vara klara innan jag åker. Jag blir lätt stressad om det är för många saker som ska fixas på en gång, så det är en utmaning för mig att hålla mig lugn. Ett annat orosmoment som ligger och gror är att LAS står bakom dörren, vilket gör att jag även behöver hitta ett till extrajobb till våren. Det var väl inte riktigt så LAS var tänkt att fungera, att de som vill jobba inte får eller så att företag och kommuner och företag ska slippa att anställa folk. Gör om och gör rätt, säger jag!

Träningen har dock gått mycket bra. Här om dagen var jag tvungen att testa det där de pysslar med i Kompiskampen, alltså cykla med så mycket watt som möjligt i 20 minuter. Det gick ganska bra, även om jag först räknade fel och fick ett lite för bra resultat. Får nog göra detta några gånger för att få ett rättvisande resultat. Men så jobbigt att cykla 20 minuter hårt på Monark! Kör som längst 10 minuters intervaller.  Om ni undrade om jag tog i så såg pulskurvan ut så här, men ca 96-97% av max på slutet.

Nu vill jag nästan ta med Monarken till Belgien för att se hur utvecklingen blir. Men den får (som tur väl är) ju inte plats. Annars är det fortfarande en hel del hysh-pysh bland cyklister när det gäller hur mycket watt man orkar köra, men så hemligt är det väl inte tänker jag, då man inte tävlar på en stillastående testcykel? Det behövs mer eller mindre teknik + en hel del andra komponenter för att cykla snabbt på tävling.

Crossdistans och nya vykort!

Fin runda på crossen igår. Mycket småvägar och gegga. Körde på vägarna runt Sisjön, vilka passar utmärkt för cyclocross så länge man inte kommer in på de mer tekniska stigarna. Det råder delade meningar om hurvida man får cykla på de leder jag körde på, men jag såg inte en enda skylt med cykling förbjuden och körde ytterst försiktigt när jag mötte folk, så jag tror inte det var någon som störde sig på mig. Lyckades dock komma in på en stig till Årekärr och den var riktigt sönderregnad och svårkörd, så det blev mestadels springa med cykel i några km. Behöver å andra sidan öva på det med, så det var väl bra. Lite teknikträning i distanspasset är ju inte fel. Klockan stannade på strax över 3 timmar. Ett ganska kort distanspass alltså, men välbehövligt.  

Igår hämtade jag också mitt senaste vykort, med crossmotiv. Stort tack till Max Media Reklam för snabbt tryckjkobb. Vill ni ha vykort? De finns att beställa i Tutshoppen så klart!

Vurpad och blodtömd!

Hård dag i dag! Upp och käka gröt 5.45, halvsova knapt 2 timmar innan det var dax att dundra iväg till testlabbet. Det stormade ju och regnade friskt i natt och det var väl inte mycket bättre på morgonen. Själv blev jag offer för sk. lövhalka när jag sladdade omkull på lövbetäckt kullerstensväg. Har rätt ont i knät nu, men det är nog ingen större fara, blev mest sur och smutsig.

Testet idag tog totalt ca 5 timmar och innehöll ungefär detta:  test med mask först stillasittande, sen på cykel med stegrande belastning. Därefter en timmes växlande mellan cykling och roddmaskin med jämn puls på strax under 80% av max, vila i 2 timmar och slutligen samma test som i början. Utöver detta togs ungefär 15-20st blodprover i fingrar och i armvecken. Så många att mina blodkärl till slut "flydde" genom att glida undan nålen. Jag fick i alla fall beröm för mina ytliga blodkärl, en provtagares dröm, typ. Sen fick jag gå hem. Det ska bli intressant att se vad resultatet av dessa test blir. Både som helhet och för mina egna värden.
Nu ska jag vila lite och sen ev. ut och springa en sväng.

Så mycket bättre..

Det tar sig med den kassa formen. Igår körde jag intervaller på mr Monark igen och det var en helt annan känsla än i fredags, så mycket bättre. Som jämförelse: Jag orkade bara 5 st 70-20 intervaller på samma belastning som jag igår körde 18 likadana intervaller i rad på. Idag brände jag av 10 st 1-2:or innan jobbet. Det kändes också ok, men belastningen var en bit från toppformssiffrorna. Riktigt bra att man kan jämföra sina egna siffror så man vet hur man ligger till, tack Monark!

Idag har jag också äntligen gjort färdigt mitt jätteakvarellprojekt med filurerna och resultaten blev som nedan.

70x100 är ett riktigt stort format att jobba i då det gäller akvarell, jag gillar det, men det tar en fasligt massa tid. Jag tror att jag lagt ca 60-80 timmar på den här bilden. Vill nån köpa den kommer den kosta fläsk, men är nån intresserad så släng iväg ett mail till mig. Det finns ju billigare bilder i Tutshoppen, fast bara tutar (än så länge). Nästa vecka kommer man också kunna beställa vykort med cyclocrosstema, så håll utkik.

Imorgon ska jag göra det sista testet forskningsstudien jag är med i, som jag skrivit om tidigare.  Det hela har dragit ut lite på tiden på grund av min förkylning mm. Detta innebär att måste gå upp typ 5.45 i morgon för att äta havregrynsgröt, vilken måste vara uppäten kl 6.00. En baggis för de som vanligen går upp tidigt, men jag som oftast inte gör det är det ohyggligt tidigt! Jag lär ju äta den där gröten och gå och lägga mig en stund igen innan jag åker till testet. Det ska dock bli intressant att se resultatet av studien och kanske kan man använda lite av slutsatserna i mitt eget tränande. 

Bländad!

I morse när jag vaknade smattrade regnet på fönsterbläcket. Jag trodde att det skulle bli ytterligare en mornarkträningsdag och sov lite till. Detta innebar att jag försov mig för att hämta tvätten innan morgontvättpasset började. När jag gick ner var det nån där, det visade sig så klart vara "arga snobbgrannen", hon som inte hälsat typ de senaste tre åren utan istället stuckit näsan i vädret, stirrat in i sin Iphone eller låtsats att hon inte sett varken mig eller Mackan. Särskilt arg blir hon om nån glömmer sin tvätt. Därför blev jag smått chockad när jag svamlade började be om ursäkt och förklara min försovning och hon vänligt hälsade och sa att hon torkat min tvätt och lagt den i tvättpåsen. Helt utan iroini eller sarkasm. Hade förväntat mig att få en riktig utskällning och visste därför ännu mindre vad jag skulle säga, visst är det konstigt när man förväntat sig en reaktion och bemöts av den motsatta? Men om det är så att hon gått och blivit snäll på äldre dar, så är det väl bara att vara glad?

När det blev träningsdax hade det slutat att regna så det blev utomhus cykling som planerat ändå. Det visade sig att det skulle bli fantastiskt väder, nästan utan moln. Solen bländade och värmde faktiskt lite för första gången på mycket länge. Det var en skön känsla. Jag körde lugnt med mtb på  asfalt, grusväg och lite stig. Hittade bland annat en helt ny stig vid Finnsjön som jag inte kört tidigare. Den hade säkert varit kanonfin om inte det varit så mycket vatten i skogen. Så det blir att testa den i sommar istället. Om jag nu hittar tillbaka. Det blev nästan 3 timmars cykling. Eller 2.56 om man ska vara noga, vilket är störande, jag brukar ganska ofta köra runt kvarteret eller liknande för att få en "jämn" tid om det blir så, eller kanske typ 3.01, men den här gången struntade jag i det. Man får öva sig ibland att göra saker man stör sig på. Det var bra tajmat med solen idag, imorgon ska det regna större delen av dagen och jag ska också jobba 10 timmar så då blir det inte mycket träning som hinns med. 

Ikväll ska jag dricka glögg. Det blir 100 gånger trevligare än det blir gott.      

  

Återhämtning till skogs!

Igår blev det ett pass på MTB:n i skogen. Inget strukturerat utan bara lugn cykling på stigar, bland annat några av de stigar som endurotävlingen i Änggården gick på för ett tag sen och lite annat smått och gott. Man skulle kunna kalla det rekreationscykling Jag älskar att träna hårt, intervaller, spurter etc, men hade jag inte ibland fått köra i skogen och bara lalla runt utan plan, hade jag nog inte tyckt det var så kul att cykla. Jag behöver komma ut i skogen helt enkelt. Skogen ger mig inspiration, lugn och ny energi. Lyssna på skogens ljud, känna skogens dofter och njuta av att ta mig över stock och sten gör mig glad. När man från crossen helt plötsligt hoppar upp på en MTB, är första intrycket typ: -jäklar vad brett styre! Men man vänjer sig snabbt.
Har inte packat upp crossen efter helgens bravader men jag tänker att jag behöver lite omväxling, min kropp funkar bäst när träningen är varierad. Har varit riktigt sliten efter helgen och känner att jag behöver återhämtning, men inte nödvändigtvis vara helt still och inaktiv. Efter den långa restiden hem i måndags har jag ont i ryggen igen. Jag antar att det beror på för mycket stillasittande, eftersom jag också sitter mycket stilla när jag jobbar framför datorn eller sitter och ritar. Det är det jag säger, inaktivitet är inte bra nånstans!

Idag har jag sprungit 20 minuter innan jobbet och ska köra lite gym i kväll. Det blir grymt bra!

Väntan..och tutshop!

En lång dags väntan på flyg. Resan till Heathrow var en mardröm och tog nästan tre timmar istället för en timme det tar med normaltrafik. Dessutom hamnade jag på terminal 5, men det var inte där flyget skulle gå, utan blev tillsagd att åka till terminal 1. Men när jag väl kom dit visade det sig att det var terminal 2 som jag skulle till. Heathrow måste vara världens rörigaste flygplats. Hade inte lyckats boka om något plan, eftersom jag gav upp telefon kön efter att ha väntat i 2 och en halv timme. Det är konstigt att Lufthansa envisas med att hänvisa till sitt callcenter, när ingen i något land verkar lyckas att komma fram där?  
Blev i alla fall ombokad på en ny förbindelse till Göteborg via Köpenhamn, den enda som fanns kvar. Fick i alla fall sitta längst fram i planet, vilket jag tycker att jag var värd när jag skulle få vänta 5 timmar på Köpenhamns flygplats. Och det är där jag sitter just nu och väntar. Som tur är i Business loungen där det är tyst och lugnt. Det är jobbigt med allt oljud på flygplatser annars tycker jag. En fördel är att jag äntligen gjort mitt lilla projekt färdigt som jag inte hunnit med de sista dagarna, nämligen Tutshopen! Här kan ni beställa tutar och så småningom lite annat och samtidigt stödja mig i min cyclocrosssatsning. Jag lovar att försöka vara piggare än i helgen på kommande race! Tutar fur alle helt enkelt!