fredag 24 mars 2017

Hopp om våren!


Det är tulpansäsong och jag älskar tulpaner i alla färger. Iofs gillar jag alla blommor med färg, men det är något med tulpaner i sin enkelhet. 
Våren kämpar och det blir mer och mer ljus och till och med en och annan blomma börjar titta fram.
Har dock varit dödstrött veckan efter jag kom hem från Gran Canaria vilket jag tror dels beror på två veckor med mycket hög träningsvolym och intensitet, dels på pollen. Jag har ju som jag skrivit om innan, gjort teser för olika pollen och de testerna visar inget, men sköterskan nämnde också att man kan vara känslig för pollen ändå. Eftersom mina trötthetsperioder och ögonkliperioder  under vår-sommar-höst oftast sammanfaller med när de som har konstaterad pollenallergi har stora besvär, så kan man ju anta att det beror på det. 

Denna vecka har jag dock varit piggare och fått till några riktigt bra intervallpass på Monarken. Man undrar ju om man blir nåt bättre av två veckor med mycket träning. Och det blir man, i alla fall jag. Man får dock räkna med att om man vilar helt några dagar efter mycket träning kan man bli segare och få riktigt kassa ben. Detta brukar dock släppa efter några högintensiva pass. 10 sekunders ATP spurter brukar vara bra för att få igång mina ben, men jag antar att det är högst individuellt. 




Just nu pågår ju Cape Epic och det går riktigt bra för de svenska cyklisterna. Just det loppet är ju ett som står på de flestas mtb-cyklisters "vill göra"-lista. Jag är jättesugen på att köra det loppet, men ska jag göra det vill jag inte bara delta, utan vara förberedd och göra det så bra som jag kan. Det är inte helt lätt att få ihop alla delar, dessutom ska man hitta finansiering, support och en partner som är någorlunda jämnstark som en själv. Jag och Kajsa Snihs körde ju Andalucia Bike Race för några år sedan och det var en riktigt tuff men samtidigt riktigt häftig upplevelse, inte bara för den fysiska ansträngningen, utan även för den mentala biten. Den svåraste biten på etapplopp för mig dock är att få i mig energi och att sova. Inte lätt att äta när man mår illa och inte lätt att sova när kroppen inte vill sova.

I helgen blir det jobb på Sabaton på lördag och så tänkte jag mig ett långpass på söndag. Om nån vill följa med är den välkommen att höra av sig!
Sabaton blir intressant, var tvungen att lyssna lite på dem på Spotify och konstaterade att musiken är aningen pompös för min smak. Är lite fördomsfull och tror på att det kommer bli rekord i antal torshammare-smycken på samma plats i Frölundaborg. Men kan ha fel, det återstår att se!  



fredag 17 mars 2017

Hemma igen!



Då har man blåst hem till Sverige igen då! Sista dagarna på GranCan var varma men extremt blåsiga, till surfarnas stora belåtenhet. Det är lite svårare när man ska cykla, man får planera sina rundor så man inte får all vind i pannan sista två milen. i Vanliga fall hade jag inte brytt mig så mycket, men nu är det rejäla stormvindar vi talar om. Sista passet innan hemfärd fick jag tom ändra min tur i slutet på grund av blåsten. Det kom hårda kastvindar som riktigt drog tag i cykeln, vilket jag tycker är riktigt läskigt när man kör på trafikerade vägar. Så istället för att åka utför på asfalt hem, valde jag att åka ned i en Ravin istället och köra grus/stenväg fram till bara några kilometer från Pozo. Efter lite felkörning, blev det riktigt bra och bra mycket säkrare jämfört med att riskera blåsa ut mitt framför en bil. Det var nästan ingen vind nere i ravinen och så klart ingen trafik alls, förutom några hundra getter som blockerade vägen på ett ställe.

Hemma i Sverige väntar jobb och ytterligare rehabträning för min höft/baksida lår. Två veckor med över 50 timmars cykling gjorde det inte sämre, snarare bättre, vilket förstärker misstanken om vad det är som orsakar mina problem. Jag har ju haft ont sen mitten av november, så det hade varit kul att få ordning på det, det går i alla fall långsamt åt rätt håll så med ihärdig rehab kan det nog bli bra.

Jobbar på med hemsideprojektet jag tog med mig till GranCanaria och längtar tills det är färdigt (snart), så jag kan visa "före och efter". Just i detta fall blir det extra kul, eftersom hemsidan fått en total make over. Är riktigt nöjd med looken på den nya hemsidan och hoppas att företaget är lika nöjda som jag. Inte ofta jag känner mig riktigt nöjd med något jag skapar, så då måste det ju vara bra?!

 Nu blir det ett kort pass Monark!

lördag 11 mars 2017

Värmebölja..





Det har kommit in en våg av värme hit till Gran Canaria. Vanligen är det 20-22 grader i Pozo, nu är det ca 10 grader varmare.  Det är nästan vindstilla också, vilket är väldigt ovanligt i denna by. Det är ju inte för inte det är en surfby. Igår blev det ett längre pass upp till Ayacata via Soria och en off roadklättring en bit sedan ned via St Lucia på asfalt. Tyvärr var det ett rödljus mitt i Soria klättringen som jag fick stanna för, annars är ju just den en klassisk STRAVA-klättring. Men det var ändå lite varmt och var för trött för att sätta nån tid att skryta med. Hade laddat upp med extra vätska, men fick ändå stanna och köpa mer 2 gånger. Totalt 3 liter av sportdryck, vatten och cola fick jag i mig på ca 4,40. Mycket för att vara mig, kanske jag fått i mig något liknande på något långlopp utanför Sverige tidigare, men absolut inte på träning. Dricka bör man ju, men det är ju inte heller bra att dricka för mycket, och särskilt inte litervis med rent vatten, då saltbalansen kan hamna i oblanas. Man kan till och med få vattenförgiftning och det är riktigt farligt. Det blev inte onödigt mycket toaspring för min del efter träningen och det är ju ett bra tecken.

Som jag skrivit tidigare, jag gillar verkligen Pozo trots att det är slitet. Det är så långt bort från Playa del Ingles man kan komma. Det är landet. Alla hälsar på varandra och är vänliga. Brukar handla i den lokala lilla matbutiken. Utbudet är begränsat, men man klarar sig. Det bästa är att man kan köpa fukt och grönsaker som är odlade på ön och det är billigt. Vem sa att lokalproducerat måste vara dyrt? Ok, nu har de ju optimal värme här, men vad sägs om öodlade bananer, papaya, apelsiner, avocado, tomater och gurka för någon euro kilot? Dessutom: Gran Canarisk stark getost! 





onsdag 8 mars 2017

Brant topprunda, vilsekörning och värmebölja!



Har inte riktigt hunnit blogga nåt de senaste dagarna. Har cyklat och när jag inte har cyklat har jag antingen fikat i Pozo eller jobbat med hemsideprojektet. Det är egentligen en optimal kombi. Cyklar man flera timmar i solen varje dag är det ganska skönt att vara inne och jobba sen. Solen är stark här, jag har rätt mycket pigment men har ändå lyckats att bränna mig på armar och ben, trots solskydddskräm. Har fått en riktig cykelbränna, hur blir man av med den? Ska man sola med arm- och benvärmare? Många som cyklar vill ju ha dessa ränder, men jag tycker det är snyggare att vara jämnbrun. 

Har lyckats få till några riktigt fina rundor. Här om dagen blev det en topprunda och jag fick för mig att jag skulle köra den brantaste vägen upp istället för den mer klassiska via Ayacata. Körde den för några år sedan och minns att den var brant, men inte så brant! Den är verkligen extremt brant på sina ställen! Nu körde jag i och för sig väldigt lugnt, men fick gå på de lättaste växlarna på mtb:n flera gånger.. (kör XX1 med 32T-klinga). Och jag var glad att jag inte hade tyngre än så. Det var riktigt slitigt, men kändes bra eftersom jag körde så lugnt. Vätskan tog slut halvägs mot toppen och allt var stängt, men jag blev räddad av en restaurangägare som höll på och grejade med sina varor, som jag fick köpa vatten och en cola av, trots att det var stängt. Gött!

En fördel med den branta vägen var att jag mötte kanske 5 bilar och 10 cyklister på hela sträckan från Ingenio och till toppen. Väl uppe var det bara att njuta av den fantastiska utsikten och en kaffe.



Sen bar det av utför och jag skulle utforska en off-road väg ned mot St Lucia. Första biten var riktigt bra, men sen lyckades jag svänga fel och kom in på en vandringsled som var enormt stenig. Kanske kunde man kört där med downhillcykel, men jag körde bara vissa bitar och gick resten. Kom ned till Themisas istället för Lucia. Fick i alla fall se vackra vyer på vägen ned,


Idag har det varit riktigt varmt här och förhållandevis lite vind., närmare 30 grader även uppe i St Bartalomé, dit jag cyklade idag. Fick en riktigt fin tur och körde på lite hårdare än tidigare, kändes bra, men värmen tog en hel del på krafterna. Efter St Bartalomé bar det vidare till Cercados de Arana och där in på grusväg. Solen låg på hårt och jag fick ransonera lite på drickan tills jag kom ned mot Maspalomas, eftersom jag inte riktigt kom ihåg hur lång tid det skulle ta.
Gick bra och kunde sen fylla på med vatten i första baren jag såg. Var ganska pigg hem och slapp den värsta motvinden mot Pozo.

I morgon blir det till att försöka leta rätt på ett 2025-batteri då det har tagit slut i pulsmätaren. Det är väl inte dödsviktigt egentligen, man känner ju om man tar i eller inte och jag ser ju fortfarande hur långt och fort jag kör o och Kartan sen när jag laddat upp filen. Men det är ju ändå lite bra at se hur pulsen ser ut.

).

söndag 5 mars 2017

Livet i Pozo!


Har det bra här i Pozo och njuter av varmare väder. Gubbarna på Cafét där jag brukar dricka morgonkaffe, klagar dock på att det är så kallt. Jag antar att om man är van vid 25 grader nästan året om och det är 19 grader, då tycker man att det är kallt. Vi som är vana vid 3 plusgrader och får 19 grader tycker det är varmt. När jag sitter ute och läser min bok i shorts och t-shirt och tycker det är hur skönt som helst, sitter Kanariebora i dunjacka och huttrar. Troligtvis hade gubbarna fått en köldchock om de kom till Sverige.
Har fått till några bra pass. Började "lite lätt" med klättringen på grusväg från Aldela Blanca upp till strax innan St Bartalomé. Det är gött att man hittar bra här, dock hade jag glömt ungefär hur lång tid det tar att cykla olika sträckningar, så det är svårt att planera i förväg hur långt i tid man ska köra. Klassiska Dammrundan avverkades även här om dagen och igår blev det en fin tur upp till Ayacata på rekordtid och sen utför ner via Soria och tillbaka till Pozo igen. Var svårt att få nån fart utför då det blåste motvind ner till Soria. Ni vet när det går utför och det borde rulla på men man får trampa ändå. Dessutom var asfalten riktigt kass och jag är glad att jag kör mtb. Det smäller ordentligt om landsvägscyklarna när de kom utför. Stor punkarisk.


Ayacata är ju ett klassiskt vattenhål för cyklister och jag tycker att det var otroligt mycket cyklister där nu. Kanske för att jag alltid åkt tidigare på året hit. Eller så har Gran Canaria växt som cykelö. 



Idag kan jag inte riktigt bestämma mig om jag ska åka till toppen eller längs med kusten till Puerto Mogan, fika där och sen tillbaka. Båda alternativen känns lockande. Ska fråga vad benen vill.

tisdag 28 februari 2017

Luggsliten gammal vän!


Efter förra veckans maxade jobbvecka, då det blev ca 60 timmars jobb, (50 som timanställd och med mitt eget företag, för det är ju också ett jobb!) har jag flytt fältet. Jag är absolut ingen förespråkare av att jobba så mycket, men nån enstaka vecka kan vara bra.
 Nu är jag istället och hälsar på en något luggsliten gammal vän, som denna gång inte är en person, utan en liten by på Gran Canaria. Pozo Izquierdo, ligger ungefär mellan flygplatsen och Bahia Feliz, precis vid kusten, men långt bort från turiströran på södra Gran Canaria. Vinden och vattnet går hårt åt byn, färgen flagnar och allt som kan rosta rostar. Kring byn är det fullt av vindkraftverk, eftersom det blåser så mycket. Det positiva med vinden är  förutom att man tar till vara på dess kraft att man kan få se vindsurfing är på högsta nivå här. vind- och vågsurfare från hela värden tar sig hit bara för att de är så bra att sufra. En del bor på parkeringen i husbilar och "sovvänliga" bilar. Andra bor i mer eller mindre slitna lägenheter. Själv hyr jag in mig i ett rum med gemensamt kök som hyrs ut av Qutre Vindsurfingcenter. Ett enkelt liv, utan någon större lyx. Byn är inte särskilt vacker. Trots detta gillar jag att bo här. Det är lugnt och skönt, inga som försöker sälja saker till en när man går på gatan. Det händer egentligen inte så mycket. Det är locals och vindsurfare, jag är den enda cyklisten troligtvis. Har tidigare varit på Gran Canaria flera gånger och hittar bra bland vägar och trails, det var dock några år sen nu. De senaste åren har det inte funnits tid eller pengar till att åka hit.
Nu kände jag att det var dags igen, vädret hemma har väl inte varit så kul och det passade bra att åka just precis nu. Planen är att cykla, men ser det inte som semester då jag har konsultuppdrag med mig att jobba med under den tid jag inte tränar. Det är främst en "remake" av en hemsida för ett företag som jag jobbar med nu. Har fått väldigt fria händer och det är både roligt och lite läskigt på samma gång.

Nu är jag trött som en trasa, var uppe 4.45 i morse och sov knapt heller på grund av rädsla för att missa att gå upp. Hoppas på en fin sömn i natt! Adios amigos!

 Izquierdo

måndag 20 februari 2017

Små grodor, nya stigar och 2-timmars spinning.


En och annan groda blev det häromdagen istället för mello. Mello är fruktansvärt överreklamerat, tycker jag. Lyssnar hellre på musik jag gillar. 
Grodorna då, jag förstår inte varför det är så roligt att rada upp massa olika varianter av samma sak, men det är det och jag gör det ofta. Kanske för att en sak, en varelse kan se ut på så många sätt. Små variationer kan ge väldigt olika utseende. 



Häromdagen, när det var sol gav jag med ut på ett långpass, på kombinerat asfalt och stig. Gjorde några avstickare på för mig okända grusvägar uppåt Landvetter på måfå och hittade en hel del jättefina stigar. Jag undra hur jag lyckats missa dem under alla år av cykling i skogen? Helt klart är att dessa stigarna behöver utforskas mer framöver. 

Söndagen avrundades som instruktör på ett finfint 2-timmars cykelpass på Valhalla. Är grymt impad över hur mycket folk orkar! På 2-timmarspassen kommer både folk som tränar och tävlar i någon uthållighetssport och folk som är motionärer och kör bara för att det är kul och en utmaning att köra lite längre än vanligt. Jag kommer ihåg när jag precis flyttat till Göteborg och började träna spinning. Jag hade då även börjat träna mtb och ville gärna träna länge än de 45 minuter som spinningpassen var. Så jag och några till (typ andra cyklister och triathleter) körde ofta två pass på rad. När detta blev känt hos personalen, diskuterades och ifrågasattes det om det skulle vara "tillåtet". Inte främst för att spinningklasserna var populära och att man "tog" plats för andra som ville träna, utan för att man ansåg att spinningpassen var så jobbiga. Att det liksom var orimligt att man skulle orka två på raken... De sa till och med till mig att de tyckte jag tränade för mycket. Nu var det ju främst folk med bakgrund i gym/fitnessvärlden, utan erfarenhet av uthållighetsträning i annat syfte än förbränningsträning (för att typ bli deffad), som hade åsikter. Men man kan se att synen på träning har utvecklats och kunskapen blivit bättre. Från att uppfattas som extremt i  sin 45 min variant till att folk på väldigt varierande träningsnivå utan problem kan träna cykling tillsammans 90 min, 2 timmar eller tom 4 timmar.