måndag 15 januari 2018

När sanden blev till guld!



Foto: Andreas Haag

I torsdags bestämde jag mig för att jag var frisk nog att starta i CXSM och efteranmälde mig. Intalade mig själv att jag inte skulle ha några större förhoppningar, mer än att vara med och att jag skulle vara glad för det, jag vill ju så gärna köra på hemma plan. Eller, det var det jag försökte intala mig. En annan del av min hjärna ville något helt annat. Den ville vinna. Det är som en slags förnuftig och en annan känslosam del i min hjärna som ofta tävlar om uppmärksamhet och jag försöker att hitta nån slags balans mellan de två. Eftersom båda är bra på sitt sätt, men samtidigt också hämmande och jobbiga ibland.

Precis när jag skulle börja värma upp märkte vi att det var punktering på mitt bakdäck på de däck jag tänkt köra med. Fick smått panik, då alternativdäcken som fanns att tillgå, var ett Ernst (traktordäck utan rull för extremleriga förhållanden) och ett Smallbird fullt med punkteringsvätska. Lite typiskt också eftersom det är tredje bakdäcket som jag lyckats punktera den senaste veckan. Började liksom bli brist på bakdäck. Mackan lyckades få ordning på däcket innan start, så kunde andas ut.

Hade väl ingen direkt taktik för loppet mer än att jag skulle försöka hänga med superstarka Ida Erngren så länge det gick. Det var ett specialpris på startrakan för den som var snabbast med, men det hade bestämt mig för att strunta i, då det skulle bli fullt upp med att hänga med där ändå. Så jag hängde med, hyfsat. Ida och jag fick rätt snabbt en liten lucka. Inne i andra skogspartiet tog jag en annan linje och kunde gå om på insidan, det var inte riktigt meningen men det är ju alltid skönt att ligga först i svängarna i skogen. Fick en liten lucka rätt snart, vilket inte var min tanke, tänkte att det skulle bli svårt att ligga själv på de platta partierna, som inte är min starka sida. Men när jag nu hade lucka fick jag väl köra på, så då gjorde jag det. Det kändes som jag hade bra flyt i skogen och till och med upp för trapporna och slänten, något hela säsongen haft svårt för på grund av skadan. Kände att jag körde avslappnat och kontrollerat. Utökade avståndet från 10 till 15 till 25 till 30 sekunder. Det var där någonstans jag började tro att det skulle vara möjligt att ta hem det. Men man kan aldrig vara för säker, på en bana likt den i Slottskogen måste man ha fart och fokus hela tiden, ett litet misstag och man kan tappa sekunder snabbt, vilket sen är jättesvårt att jaga ikapp. Sista varvet gick jag lite mer safe för att inte riskera något och rullade sen in som Svensk Mästare, vilken grym känsla! En bra start på 2018. Extra gött när banan är 2km från där man bor och extra gött efter två år i rad med misslyckade CXSM-lopp. Och jag har haft en fördom om att Slottskogsbanan inte passar mig. Under alla år man kört tävling på området har jag bara vunnit där en gång tidigare. Årets bansträckning är dock den crossgaste hittills. Det känns som att det finns en tanke bakom. Jag sa redan innan start att banan var riktigt bra, så det är inget jag säger bara för att jag lyckades vinna nu. Älskar att slå hål på fördomar. Både mina egna och andras. Man kan säga guldet kunde blivit till sand med det blev precis tvärt om sanden blev till guld.


Ja vill än en gång ge en stor eloge till alla som varit med och rott CXSM i hamn, jag vet hur mycket jobb de har lagt ned på detta och att det inte alltid är så lätt att få ihop alla bitar. Under åren har dock eldsjälarna blivit alltmer slipade, varje år har både banan och evenemanget som sådant blivit ett snäpp bättre. Ett stort och roligt lyft i år var till exempel startlamporna, som används på stora crossevenemang i Europa och nu även på ett SM i Sverige. Nästa steg är kanske att försöka få någon att sponsra med sånt där orange eller blått plasttyg som de klär in hela banorna med i belgien. Det behövs bara ca 5km... Nån som känner nån i den branchen?
Sen är det modigt att lägga SM den officiella CXSM-helgen. Ett beslut jag tycker är helrätt. Det kanske tar några säsonger för cyklisterna att vänja sig, men sen kommer det nog att rulla på som om sm aldrig varit någon annan helg. Ett stort tack även till de två speakrarna med, det är få förunnat att kunna hålla låda sådär.

Tack till alla som hejade och grattade under och efter loppet och inte mina grymma sponsorer och samarbetspartners liksom nära och kära som står ut med allt cyklande. Vad nästa lopp blir vet jag inte riktigt, vad jag dock vet är att jag behöver en mästardräkt för cyclocross...

tisdag 9 januari 2018

Sjuk eller frisk?


Lite veligt här just nu. Mackan har åkt på nån hosta och förkylning och jag sjävl känner mig halvkass. Inte sjuk, men inte heller riktigt frisk. Det har känts som om om jag ska bli sjuk i ungefär en vecka. Luftrören känns svullna och det känns som jag har lite feber, fast när jag mäter är där ingen. Har dock tränat och så och känslan är densamma, varken bättre eller sämre. Det är som om något ligger och gnager i kroppen men inte bryter ut. Skum känsla. Jag har fram till den 11:e på mig att bestämma mig för om jag ska betala de där 900 kronorna och köra SM på lördag. Väntar in i det sista eftersom jag inte vill punga ut med så mycket pengar om det nu skulle bryta ut någon infektion. Det är för mycket pengar för att chansa helt enkelt. Gillar verkligen inte att hålla på att dividera på det här sättet, kanske ska jag inte känna efter så mycket och bara köra. Jag minns inte när jag var förkyld senast det kan ha varit mer än två år sen, så det känns på något sätt som murphy's lag om det skulle komma nu.
Jag känner att jag ändå borde vara med och "fylla ut" damklassen, lite trist om någon blir sjuk och det inte blir SM-status bara för det. Får helt enkelt sova på saken en natt till.

torsdag 4 januari 2018

2018 har börjat och innomhuscykling.

Från Nyårsaftons Introcross Foto: Kell Bengtsson

Vad ska man säga om 2018 så här långt. Jo, det började med att jag missade ordinarie anmälan till CXSM. Var helt inställd på att den gick ut idag den 4/1, men det var ju så klart den 2/1. Och jo, jag har läst inbjudan för er som vill mästra er i den frågan. Men det fastnade liksom inte eller så blev det ihopblandat med något annat datum jag behövde komma ihåg. Mina tankar har varit på massa olika håll under hösten och julen och det är omöjligt att ha allt i huvudet, så jag tänker inte döma mig själv för hårt, mer än att det var klantigt och onödigt. 
Det går ju nu för tiden att efteranmäla sig till SM, vilket var en omöjlighet för några år sen, då det var pang bom stopp, men i så fall får man punga ut med en 500-ing extra utöver de 400kr som ordinarie anmälan kostar. Tänker att det är lite som att få parkeringsböter när man varit helt övertygad om att man parkerat rätt och man inte har det. Ja, ja vad är väl en bal på slottet eller en lerpöl på en cx-bana?

Under vårvintern kommer jag att instruera en del inomhuscykling på SATS. Följande datum är hittills aktuella. Hoppas på fullt ös och hus. Det blir topp!

Idag SATS Masthugget kl 19-20
7/1 SATS Valhalla 10.30-12.30
21/1 SATS Valhalla 10.30-12.30
14/2 SATS Valhalla 18-19.30
18/2 SATS Valhalla 10.30-12.30
21/2 SATS Valhalla 18-19.30
18/3 SATS Valhalla 10.30-12.30
25/3 SATS Valhalla 10.30-12.30

Det här med innomhuscykel eller spinning som man kallade det förr, har ju alltid varit något som  många av dem som ser sig som "riktiga" cyklister gärna vill håna. Man tror att det är som när det introducerades på 90-talet, men jag kan upplysa om att träningsformen faktiskt har utvecklats på 25 år, på samma sätt som andra träningsformer har utvecklats. För min del var det spinning som satte fart på mitt cykelintresse och jag ägnade många timmar av min träning just på spinningklasser under de första åren som mtb-cyklist. Det gick ju inte direkt dåligt med den typen av träning, jag vann bland annat långloppscupen som jag då satsade på, tre eller fyra gånger i rad, kommer inte ihåg så noga. Så ni som hånar fortfarande, hör av er så ska jag försöka fixa en gästplats på någon av mina klasser.

Nej, nu ska jag ut och rulla en sväng innan, det börjar regna och solen går ner.

söndag 31 december 2017

Closing time.


Sådär, då stängs dörren strax till 2017. Ser fram emot detta då det varit ett riktigt skitår. Nu tycker jag ju egentligen det är fel att tänka sådär årsvis, ett år kan ju börja när som helst bara man bestämmer det, men det är ju så vi människor gör. Delar in i år, månader, veckor mm. Just nu vill jag stänga och börja om på nytt. Jag har inga nyårslöften, men jag har idéer.
Cykelmässigt har skitåret 2017 dock varit bra, med ett SM-silver och en hel del andra pallplatser, men jag ser det ändå som underordnat. Cykling och träning är som terapi, det får mig att stå ut med tyngre saker och hålla huvudet hyfsat klart. Men jag måste säga att det varit på gränsen, mycket nära gränsen. Lycka kommer inte automatiskt utan kräver ibland hårt jobb och stor vilja.

2018 kommer innebära några nya spännande saker, men mer om detta senare. 

Gott nytt år alla! 

fredag 22 december 2017

2 minuter längre dag...


Japp, dag har det vänt! Vi går mot ljusare tider, idag belönas vi med 2 minuter mer ljus jämfört med igår. Ser fram emot ljus, verkligen. 
Imorgon drar jag till Karlstad för lite julfirande. Tyvärr har inte julstämningen riktigt infunnit sig för min del, men det kanske blir bättre. Lite snö och längdskidåkning i Karlstad, hade varit skoj men det ser ut som det blir svårt, det är för varmt. Så får dra med nån cykel i stället, troligtvis mtb, eftersom det ändå kan vara lite snö och halt i skogarna och på vägarna, då är det enklare att cykla på. 

Ingen julcross i Belgien i år, men desto mer cykling hemma. Tävling är dock tävling och sånt tycker jag är roligt så klart. Nån som bor i Göteborg som känner för lite tävlingsträning på cross mellan julhelg och trettonhelg, hör av er, jag är på. Det är alltid lättare om man är ett gäng som kan hetsa varandra. 



fredag 15 december 2017

Musikhjälpen, fått läkartid mm.


Det krävs en nästan omänskligt stor vilja för att gå upp ur sängen just nu. Jag vill liksom bara ligga kvar, även fast jag har en massa saker att göra. Det är bra mycket jobbigare än att ge sig ut att träna. Klockan ringer vid 8 (nej, jag behöver oftast inte gå upp tidigare än så), men det känns som det är mitt i natten. Jag har liksom glömt bort att det är så här mörkt ute den här tiden varje år. Så här mörkt har det väl aldrig varit innan? Kanske är det lite mörkare just i år i alla fall..
Om några dagar är dock vintersolståndet och då kan det inte bli mörkare. Jag längtar efter ljus!

Det har hänt lite med min jakt på magnetkamera. Har fått en tid hos en ortoped på Axesshuset i mitten av januari. Får se vad denne säger. Det gick i alla fall hyfsat fort från att jag skickade egenremissen.

Just nu pågår Musikhjälpen i P3, med temat "Barn är inte till salu". Lyssnar ofta på p3 och blev igår helt tagen över berättelserna som berättas om hur barn far illa överallt i världen. Blir sålda eller tvingas att sälja sig själva för att överleva. Att som barn tvingas uppleva sådant som ingen någonsin ska behöva uppleva. Och här sitter jag och beklagar mig över mörkret liksom. Så jag tänkte att jag med ville göra något. Har inga större ekonomiska medel att göra skillnad mes, men tutar har jag gott om hemma, så jag la upp en av mina tutbilder på auktion till förmån för musikhjälpen. Utgångspriset var 100kr och nu är den uppe i 1000kr, det är ju i sig helt fantastiskt, det gör mig alldeles varm. Stort tack till alla som lagt ett bud hittills!  Det finns fortfarande tid att bjuda på tuten dock, så om ni känner att ni vill, gå in här och lägg ett bud!

måndag 11 december 2017

Maratonpodden, Lera i Helsingborg och tävlingstider.

Sorry för långsam uppdatering. Har varit i Skåne några dagar utan datorsladd och skriver ogärna blogginlägg på mobil. 
En rolig sak, är med i 101:a avsnittet av Maratonpodden, som till stor del handlar om legenden Börje Salming. Efter ca 51.30 är jag med och pratar om mtb och cyclocross. Här finner ni mer  och avsnittet. 

Foto: Andreas Arvidsson

Kände mig lite hängig förra veckan, så där lite ont i halsen som man får precis innan man blir förkyld. Tog det lite lugnare än jag tänkt i veckan och det bröt aldrig ut ordentligt som tur var. Brukar försöka ta Coldzyme och Esberitox när jag känner lite i halsen och så. Vet inte om det bara är placebo, men jag ofta tycker att det hjälper bara man börjar med det direkt. Peppar peppar var det länge sen jag var förkyld. Kommer faktiskt inte ihåg när, så det måste ha varit minst ett, ett och ett halvt år sen. 

Bestämde mig för att köra i Helsingborg. Har hört mycket gott om banan i Lund, men just nu vill jag bara köra ett race på en helg på grund av skadan. Det hela blev rätt irriterat av racet i Zeven när det var mycket lerlöpning. Så så fick det bli Helsingborg, som även ligger "på vägen hem". Dessutom är området där väldigt bra för cyclocross. Där finns många sätt att dra en bana på och ingen verkar bli sur för att gräset blir uppkört. Det enda som är svårt är att parkera. Banan i Helsingborg var riktigt bra, finns egentligen inget att klaga på, den håller näst intill internationell klass. Leran gjorde den tungkörd. Eftersom provkörningen var precis innan vår start, valde jag att "offra" ena cykeln och träna på banan med den och sen byta till den rena cykeln på tävlingen. Man hade behövt två cyklar under racet, men det fanns ingen tid att tvätta för min del, så så fick det bli. Valde att testa Ernst-däcken. Dessa visade sig vara riktigt bra på de hala gräs och skråpartierna, men riktigt trögt på de två-tre enda lättrullade ställena.

Vi var många damer till start, tror det var 11-12 st i Elitklassen och utöver det 15-16 och senior. Fick en bra start, det var lite tungtrampat som sagt, vilket gynnade mig. Var uppe i ledning ett tag, sen var det växelvis jag och Ida. Vi fick snabbt en lucka till de andra. Ida drog ifrån på de snabba partierna och fick allt större lucka. Kände mig snabb i ett varv, sen kunde jag inte hålla samma tempo. Hade svårt att komm upp i puls trots den jobbiga banan, brukar vara så när det är kallt. Banan var dock riktigt kul att köra, man fick som sagt slita för varje meter. Jag gillar sånt. 

Vi körde bara tre varv. Gick i mål som 2:a och är nöjd med det. 

Detta med tävlingstiderna i Swe-Cup är något jag vill ta upp. Vi körde tre varv som sagt och vinnartiden var ca 35,30, detta är på tok för kort tävlingstid för oss damer. Det borde ha varit ett varv till. Vinnartiden hade då blivit runt 47 minuter och då hamnar man på en bra tävlingstid. 

Jag sa det till målkommissarien, och han ryckte mer eller mindre på axlarna, och hävdade att den ska vara "runt 40" och vissa i tävlingen hade fått köra i över en timme. Detta stämmer dock inte då de förmodligen blivit varvade och avplockade.
Dessutom är "runt 40" är en gammal regel. Den har internationellt ändrats två gånger efter att den var aktuell för några år sen. Först till att gälla minst 40 minuter och nu säger den mellan 40 och 50 minuter. Dessutom kommer damerna inom kort köra 50 minuter och inom några år kanske upp mot timmen precis som herrarna. På senaste världscupstävlingen vann man på runt 51 minuter. Då känns det dumt att vi ska köra 15 minuter kortare och inte vara förberedda för den tid som ges utomlands. Om man kör kortare tävlingar på mindre tävlingar, cx-pokalen och lokala tävlingar, spelar ingen som helst roll, det gör inget alls. Men detta är vår nationella cup, då bör man köra den tid som man ska. Även tävlingen i Malmö var under 40 minter och vi borde kört ett varv till där med. 

Eftersom tävlingarna är körda är det ju inget att  göra åt just dem, men jag hoppas det blir rätt i framtiden. Detta gäller förståss även herrklasserna som ska köra minst en timme. Jag har redan för några år sedan tagit upp detta med grengruppen i CX, efter att jag vann en tävling på 33 minuter. Men det tycks inte ha hänt så mycket. Eller så är inte kommissarierna införstådda med reglerna, vilket de ju finns till för att vara. Eller så kanske vi vill ha en kortare cross här i Sverige eller att tävlingstiden ska anpassas efter åkare som kör mindre fort, men då får ju reglerna skrivas om.   

Diskussionen pågår även på internationell nivå, så jag är långt ifrån ensam i mina åsikter: